Bön efter Varvning efter Fadjr och ´Asr

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (7/2/1217)

´Abdullâh bin Bâbâh sade:

Abû-Dardâ’ varvade efter ´Asr i samband med solnedgången, varefter han bad två Raka´ât innan solen gick ned. Det sades till honom: ”Abûd-Dardâ’! Ni som är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare säger att det inte ska bes efter ´Asr till dess att solen har gått ned.” Då sade han: ”Den här staden är olik andra.”

Rapporterad av at-Tahâwî i ”Sharh-ul-Ma´ânî” (1/369) och al-Bayhaqî (2/463) med en autentisk berättarkedja. Till följd därav kunde han inte säga något annat än att intyga det omnämnda undantaget och säga:

Abûd-Dardâ’s sägelse fordrar den platsens undantag – och Allâh vet bättre.”

Det finns andra rapporteringar som vittnar om att detta undantag är korrekt. Därför såg jag Hâfidh Ibn ´Abdil-Barr säga:

Även om hadithen inte är stark på grund av Humayds, ´Afrâ’s slav, svaghet, och på grund av att Mudjâhid aldrig hörde något från Abû Dharr, stärks den av Djubayr bin Mut´ims hadith samt de flesta lärdes åsikt. Ibn ´Abbâs, Ibn ´Umar, Ibn-uz-Zubayr, al-Hasan, al-Husayn, ´Atâ’, Tâwûs, Mudjâhid, al-Qâsim bin Muhammad och ´Urwah bin az-Zubayr varvade efter ´Asr – vissa varvade också efter Fadjr – varefter de bad två Raka´ât direkt efter Varvningen. Den åsikten delade även ash-Shâfi´î, Ahmad, Ishâq, Abû Thawr, Dâwûd bin ´Alî…”1

Därefter nämnde han deras oliktänkare. Den som vill kan alltid hänvisa dit. De bevis som nämns gör att det inte finns behov av att nämna oliktänkarnas åsikter.

1at-Tamhîd (13/45).