Blyga kallare

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Wasâyâ wa Tawdjîhât li Tullâb-il-´Ilm, sid. 412

Fråga: Ibland kan det hända att en person är nervös och skäms för att hålla ett tal inför människor eller i en moské. Är det avguderi?

Svar: Det är inte avguderi, ty det är ett naturligt drag. Skam, blyghet och nervositet varierar från person till person. Vissa människor bryr sig inte alls; de kan hålla långa föredrag och bryr sig inte om att göra fel. Andra skäms för att tala inför människor ehuru deras tal är rätt. Det obligatoriska är att vara måttlig, varken som de förstnämnda eller som de sistnämnda; man ska skämmas för det som inte bör göras och inte skämmas för det som bör göras. Hadîthen säger:

Till det som människorna fick ta del av från det tidiga profetskapets ord var: Om du inte skäms får du göra vad du vill.”1

Det vill säga att om du inte tänker göra något skamligt, ska du göra det utan pardon. Eller om du inte skäms får du göra vad du vill utan pardon. Båda förklaringarna är korrekta. Man måste alltså vara måttlig; inte för blyg för att inte klargöra sanningen, men inte heller våghalsig och strunta i vad man säger. Upplevelsen är dock inte avguderi.

1al-Bukhârî (3484).