Blickens position i bön

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/228-229)

Detta kapitel tog al-Bukhârî (rahimahullâh) med för att klargöra var människan ska fästa blicken under bönen. Bönen bes av imamer, ledda och ensamma. Imamen och den ensamme har samma dom. Den ledde har en särskild dom eftersom han rättar sig efter imamen, vilket fordrar att han lyfter blicken mot imamen för att rätta sig efter honom.

Vad imamen och den ensamme beträffar, finns det ingen nytta av att de lyfter på blicken. Så varthän ska de titta då? Där de placerar pannan och runtomkring den platsen eller är det bäst att fästa blicken bara där de placerar pannan? De flesta lärde säger att de ska bara titta på den plats där de placerar pannan. Deras bevis för den åsikten är tolkningen av Allâhs (ta´âlâ) vers:

الَّذِينَ هُمْ فِي صَلَاتِهِمْ خَاشِعُونَ

“… de som ber med ödmjukt sinne.”1

En annan åsikt säger att de kan titta på den plats där de placerar pannan och runtomkring, förutom när de sitter i Tashahhud och mellan två Sudjûd; då tittar de bara på pekfingret och dess pekning.

123:2