Bevisen måste förstås för Iqâmat-ul-Hudjdjah

Det finns en oklarhet som bör klargöras. Vissa människor säger att det inte är något krav att förstå Iqâmat-ul-Hudjdjah så länge man har fått det. Med det menas att en person har fått Iqâmat-ul-Hudjdjah så fort han hör en Qur’ân-vers eller en hadîth. Det stämmer dock inte. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt sändebud [till dem].”1

رُّسُلاً مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلاَّ يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللّهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ وَكَانَ اللّهُ عَزِيزًا حَكِيمًا

”Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter att ha hört sändebuden, inte skall kunna ursäkta sig inför Allâh. Allâh är Allsmäktig, Vis.”2

Det vill säga att varnare har kommit till er med klara bevis som ni har beljugit.

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

”Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och [därefter] låter Vi honom brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!”3

Han sade:

مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى

”… sedan vägledningen har klargjorts för honom…”

Man anses inte ha fått Iqâmat-ul-Hudjdjah förrän vägledningen har klargjorts för en och därefter agerat omedgörligt. Det är han som hädar:

وَمَا عَلَى الرَّسُولِ إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ

”Ingenting annat åligger Sändebudet än att klart ge till känna [det budskap som han har anförtrotts].”4

Han sade inte bara att han skulle ge till känna. Han sade:

الْبَلَاغُ الْمُبِينُ

”… klart ge till känna…”

Det skall vara ett tydligt klargörande så att människornas ursäkt upphör inför Allâh (tabârak wa ta´âlâ).

Jag nämnde för er innan att jag har läst hur imamerna i Nadjd anser Iqâmat-ul-Hudjdjah utgöra ett villkor [för Takfîr] och lov och pris tillkommer Allâh. Jag tog med många citat från dem i min bok ”Dahr Iftirâ’ât Ahl-iz-Zaygh wal-Irtiyâb ´an Da´wati Ibn ´Abdil-Wahhâb”.

Jag understryker detta för att det finns folk som hör ordet ”otro” i den här boken och därav gör Takfîr på folk. Takfîr är en svår fråga. Takfîr utan Iqâmat-ul-Hudjdjah på en person som vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud och tror på paradiset och helvetet och på Qur’ânen och Sunnah och så vidare och anser sig själv vara muslim är en svår fråga. Därtill finns det många tvivel som kommer från onda lärda.

117:15

24:165

34:115

424:54