Imâm Abû Bakr Muhammad bin al-Walîd at-Tartûshî (d. 520)
Birr-ul-Wâlidayn, sid. 22-35

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَوَصَّيْنَا الْإِنسَانَ بِوَالِدَيْهِ حَمَلَتْهُ أُمُّهُ وَهْنًا عَلَى وَهْنٍ وَفِصَالُهُ فِي عَامَيْنِ أَنِ اشْكُرْ لِي وَلِوَالِدَيْكَ إِلَيَّ الْمَصِيرُ وَإِن جَاهَدَاكَ عَلى أَن تُشْرِكَ بِي مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا وَصَاحِبْهُمَا فِي الدُّنْيَا مَعْرُوفًا

”Vi har anbefallt människan [att visa] godhet mot sina föräldrar; [hon bör tänka på att] modern har burit sitt barn genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tacka Mig och dina föräldrar [och minns att] Jag är målet för er färd! Men om de vill förmå dig att sätta vid Min sida något som du står främmande för, skall du inte lyda dem. Omge dem i detta liv som sig bör.”1

وَقَضَى رَبُّكَ أَلاَّ تَعْبُدُواْ إِلاَّ إِيَّاهُ وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا إِمَّا يَبْلُغَنَّ عِندَكَ الْكِبَرَ أَحَدُهُمَا أَوْ كِلاَهُمَا فَلاَ تَقُل لَّهُمَآ أُفٍّ وَلاَ تَنْهَرْهُمَا وَقُل لَّهُمَا قَوْلاً كَرِيمًا وَاخْفِضْ لَهُمَا جَنَاحَ الذُّلِّ مِنَ الرَّحْمَةِ وَقُل رَّبِّ ارْحَمْهُمَا كَمَا رَبَّيَانِي صَغِيرًا

”Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: ”Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!”2

al-Bukhârî, Muslim och Abû Dâwûd rapporterade att ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag frågade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om vilka handlingar som Allâh (ta´âlâ) älskar mest. Han svarade: ”Bönen i dess tid.” Jag sade: ”Vilken kommer sen?” Han svarade: ”Tillgivenhet till föräldrarna.” Jag sade: ”Vilken kommer sen?” Han svarade: ”Kamp för Allâhs sak.” Om jag hade frågat mer hade han fortsatt att svara.”

Abû Hurayrah sade:

”En man kom och sade: ”Allâhs sändebud! Vilken människa har mest rätt till mitt fina umgänge?” Han svarade: ”Din moder.” Han sade: ”Vem kommer sen?” Han svarade: ”Din moder.” Han sade: ”Vem kommer sen?” Han svarade: ”Din moder.” Han sade: ”Vem kommer sen?” Han svarade: ”Din fader.”

Så rapporterade Muslim i sin ”as-Sahîh al-Djâmi´” med tillägget:

”Därefter din fader och så vidare.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät tre fjärdedelar av tillgivenheten och lydnaden ägnas modern och en fjärdedel till fadern. al-Hasan brukade säga:

”Två tredjedelar av tillgivenheten och lydnaden ägnas modern och en tredjedel ägnas fadern.”

Därför sade Sufyân bin ´Uyaynah:

”De har också rapporterat hadîthen med ”Din moder” två gånger.”

Den första rapporteringen är dock den korrekta. Det valet gjorde Abû Dja´far at-Tahâwî eftersom Sufyân brukade rapportera hadîther från sitt minne.

Den som disputerar med sin fader och behandlar honom respektlöst hos domarna och de lärda och stämmer honom har varit olydig mot honom.

´Abdullâh bin ´Amr sade:

”En man kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att be om hans tillstånd till kamp. Han sade: ”Lever dina föräldrar?” Han svarade: ”Ja.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Kämpa hos dem då.”

Ibn ´Umar berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Tre personer var ute och gick när det började regna. De sökte skydd i en grotta i ett berg. Då föll ett stenblock som täppte till grottan. De sade till varandra: ”Åkalla Allâh (ta´âlâ) via er bästa handling som ni har gjort.” En av dem sade: ”Allâh! Jag hade två gamla föräldrar. Jag brukade gå ut och valla och komma tillbaka med mjölk till mina föräldrar. Efter att de hade druckit gav jag till barnen och min familj och min hustru att dricka. En natt blev jag fördröjd. När jag kom hem såg jag att de sov. Jag ville inte väcka dem. Under tiden grät barnen runt mina ben. Både jag och de förblev i det tillståndet fram till gryningen. Allâh! Om Du vet att jag gjorde det för Ditt ansiktes skull ber jag Dig ge oss en öppning så att vi kan se himlen.” Då gav Han dem en öppning.”3

Abû Hurayrah berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Barnet kan aldrig gottgöra sin fader förutom om han hittar honom förslavad, köper honom och befriar honom.”4

Detta är hans belöning eftersom slaven är som icke-existerande även om han lever. Hela hans tid går åt att tjäna ägaren. Därtill är han berövad de frias rättigheter inom äganderätt, äktenskap, vittnesbörd, förmyndarskap och annat. När han friges har han rätt till allt det. Det är som att den som frigjorde honom fick honom att existera på samma sätt som barnet var icke-existerande och blev först till via sin fader. Därför är frigivning den största gåvan som man kan ge en annan person.

Abû Bakrah berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Skall jag inte berätta för er om de största synderna?” De svarade: ”Jo, Allâhs sändebud.” Han sade: ”Att sätta någon vid Allâhs sida, vara olydig mot föräldrarna och – han satte sig upp – vittna falskt, vittna falskt, vittna falskt…”

Abû Bakrah sade:

”Han upprepade det så mycket att vi sade att han inte tänkte sluta.”5

Asmâ’ bint Abî Bakr (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”På profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid kom min moder till mig när hon var en hedning. Jag sade: ”Min moder har kommit för att besöka mig och hon vill ta kontakt med mig.” Han sade: ”Ta kontakt med henne.”6

al-Bukhârî rapporterade att Djubayr bin Mut´im berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som klipper [släktband] träder inte in i paradiset.”

Anas berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som vill ha ett större uppehälle och en längre livslängd skall binda sina släktband.”7

Abû Ayyûb al-Ansârî berättade att en man sade:

”Allâhs sändebud! Berätta för mig om en handling som för in mig i paradiset.” Han sade: ”Dyrka Allâh och sätt ingen vid Hans sida, förrätta bönen, betala allmosan och bind släktbanden.”8

´Abdullâh bin ´Amr berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är inte han som ger tillbaka som anses binda banden. Det är han som binder banden med den som skär dem som anses göra det.”9

Abû Hurayrah berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) pussade al-Hasan och al-Husayn medan al-Aqra´ bin Hâbis var närvarande. Då sade al-Aqra´: ”Jag har tio barn och jag har aldrig pussat något av dem.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Den som inte förbarmar förbarmas inte.”10

Ibn ´Umar berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den bästa tillgivenheten är att binda banden med faderns kära efter att han har dött.”11

På väg till Makkah träffade Ibn ´Umar en beduin. Han gav honom åsnan som han red på och turbanen som han hade på huvudet. Det sades till Ibn ´Umar: ”Beduinerna nöjer sig med mindre än så.” Då sade han: ”´Umar tyckte om hans fader och hans farfar var ´Umars vän. Jag hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Den bästa tillgivenheten är att binda banden med faderns kära efter att han har dött.”12

Abût-Tufayl sade:

”Jag såg profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när en kvinna kom fram till honom. Han lade fram plagget från sin överkropp så att hon kunde sätta sig på det. Jag frågade vem kvinnan var. De sade: ”Det är kvinna som ammade honom.”

Abû ´Umar an-Nadjafî sade:

”En man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Tala om för mig om en handling som för mig närmare Allâh.” Han svarade: ”Har du en fader och en moder?” Han svarade: ”Ja.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Det räcker med lite handlingar om man är tillgiven sina föräldrar.”13

Abû Sa´îd al-Khudrî berättade att en man utvandrade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att rådfråga honom om strid. Profeten frågade: ”Har du en moder?” Han svarade: ”Ja.” Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Var med henne. Paradiset ligger under hennes fötter.”14

En annan man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att lova honom tro och lydnad om utvandringen och sade:

”Jag har inte kommit till dig förrän jag fick mina föräldrar att gråta.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Återvänd till dem och få dem att skratta såsom du har fått dem att gråta.”15

Abû Dâwûd rapporterade från Ibn ´Umar som sade:

”Jag hade en fru som jag älskade men som ´Umar hatade. Han sade till mig: ”Skilj dig från henne.” Jag vägrade. Då gick ´Umar till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och berättade för honom vad som hade hänt. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Skilj dig från henne.”16