262 – Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Efter att Makkah hade erövrats ställde sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) upp…” – han nämnde hans predikan och sade: ”Därefter reste sig en jemenit som kallades för Abû Shâh  upp och sade: ”Allâhs sändebud! Skriv åt mig!” Då sade Allâhs sändebud: ”Skriv åt Abû Shâh.” Det vill säga predikan.”1

263 – Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Ingen av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare kunde så många hadîther som jag. Det enda undantaget var ´Abdullâh bin ´Amr bin al-´Âs. Han skrev till skillnad från mig.”2

264 – ´Abdullâh bin ´Amr bin al-´Âs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Jag sade: ”Allâhs sändebud! Skall jag skriva ned allt jag hör från dig?” Han sade: ”Ja.” Då sade jag: ”Även när du är nöjd och arg?” Han svarade: ”Ja. Oavsett tillstånd säger jag aldrig något annat än sanningen.”3

266 – Abû Djuhayfah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag sade till ´Alî Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh): ”Har ni fått något från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bortsett från Qur’ânen?” Han svarade: ”Nej, jag svär vid Allâh. Det enda undantaget är att Allâh ger vishet till en tjänare så att han begriper Qur’ânen och det som finns i denna skrift.” Jag sade: ”Vad finns i skriften?” Han sade: ”Blodspengar, frigivning av fångar och att en muslim inte dödas för en hedning.”4

267 – Abû Dja´far Muhammad bin ´Alî sade:

”Man fann i Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) svärdfodral en skrift i vilken det stod: ”Den som vilseleder den blinde från vägen är förbannad. Den som stjäler milstolpar är förbannad. Den som tillskriver sig någon annan än sitt herrefolk är förbannad.”5