Betydelsen av ´Uqûq mot föräldrarna

Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Abû Bakr Muhammad bin al-Walîd at-Tartûshî (d. 520)
Källa: Birr-ul-Wâlidayn, sid. 57-61

 

I grund och botten betyder ´Uqûq att brista och skära av något. Håret som den nyfödde pojken har kallas för ´Aqîqah.

Likaså kallas slakten för ´Aqîqah för att man skär av djurets hals. Det enda man kan skära av och få att brista är det som är helt. Mellan barnet och föräldrarna finns det starkaste bandet och den kraftigaste kontakten. Därför har personen som klipper det bandet fått det fulaste namnet.

När Allâh befaller att föräldrarna skall förses med något och barnet brister i det, blir han ´Âq. Det varierar däremot på så sätt att han kan lämna något som är obligatoriskt så att han inte träder in i paradiset eller något rekommenderat så att han inte hamnar under det hotet. På samma sätt finns det större otro och mindre otro. Abû Tâlib sade i ”Qût-ul-Qulûb”:

´Uqûq innebär att föräldrarna svär vid Allâh att barnet skall göra något tillåtet och att barnet inte gör det, att de ber barnet om något och att barnet inte ger dem det, att de är ärliga mot barnet och att barnet bedrar dem, att de är hungriga och att barnet inte mättar dem, att de förtalar barnet och att barnet slår dem.”

al-Hasan sade:

”Banden skärs som mest när sonen tar fadern till domstolen för att stämma honom.”

al-Hakîm sade:

”Höjden av ´Uqûq är att ignorera föräldrarna, den bästa tillgivenheten är barmhärtigheten och höjden av klokheten är att man har rätt när man anar något.”

Angående tacksamheten, har den en högsta nivå och en lägsta nivå. Den lägsta nivån är begränsad. När barnet lämnar den har han skurit bandet från sina föräldrar och gjort en förbjuden handling. Den högsta har ingen gräns. Skulle barnet inte leva upp till den anses han inte ha skurit något band.

Alltså är ´Uqûq att man besvärar föräldrarna medan tillgivenheten är att lyda dem i det som inte är förbjudet.

Om sonen kommer hem med en god mat som han är sugen på medan fadern är frånvarande och sonen skickar ett bud efter fadern, har sonen varit tillgiven och tacksam. Om han skickar ett bud på hans riddjur, har han hedrat honom ännu mer. Om han själv går efter honom, har han varit ännu mer tillgiven.

Om han ber en pojke hälla vatten till fadern så att han kan tvätta händerna, har han varit tillgiven och tacksam mot fadern. Om han gör det själv, har han varit ännu mer tillgiven och tacksam mot fadern.

Skulle inte sonen göra något av det, anses han inte ha klippt bandet från fadern.

Skulle fadern däremot vara på andra sidan av väggen och känna doften av sonens mat och bli sugen på den samtidigt som sonen vet var fadern befinner sig och ändå låter bli att kalla på fadern och börjar själv att äta utan att lämna något till fadern, anses han ha klippt banden.