Publicerad: 2011-04-06
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
Källa: al-Fawâ’id, sid. 28

Allâh (subhânah) berättar hur Han omfattar Sin tjänare med kunskap så att Han till och med vet vad han intalar sig själv. Därefter berättar Han hur nära Han är honom med kunskap och omfattning och att det är närmare honom än ådran som är inne i honom. Han är alltså närmare honom med förmåga och kunskap än vad hans egen ådra är.

Vår Shaykh – Ibn Taymiyyah – sade att betydelsen av:

وَنَحْنُ أَقْرَبُ إِلَيْهِ مِنْ حَبْلِ الْوَرِيدِ

”Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.”1

är att änglarna är närmare henne än hennes egen halspulsåder. Det är precis som versen:

فَإِذَا قَرَأْنَاهُ فَاتَّبِعْ قُرْآنَهُ

”När Vi läser den, följ då uppmärksamt med i läsningen.”2

Det vill säga när Vårt sändebud Djibrîl läser den för dig. Han sade att vad som tyder på det är Allâhs ord:

إِذْ يَتَلَقَّى الْمُتَلَقِّيَانِ عَنِ الْيَمِينِ وَعَنِ الشِّمَالِ قَعِيدٌ

”När de två [änglarna som har till uppgift] att skriva ned [hennes ord och hennes handlingar] skriver, sittande på höger och vänster sida.”3

Han begränsade den omnämnda närheten med de två änglarnas skrift. Om syftet var Hans essens närhet, skulle Han inte ha begränsat den med änglarnas skrift. Sålunda har en panteist och en som förnekar egenskaperna inget som helst bevis i versen.