Bestrykning av ansikte i Tayammum

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Fath-ul-Bârî (2/246)

al-Djûzadjânî sade: Ismâ´îl bin Sa´îd ash-Shâlandjî berättade för oss:

Jag frågade Ahmad bin Hanbal om den som bestryker en del av ansiktet i samband med Tayammum. Han sade: ”Han ska ta om bönen.” Jag sade till honom: ”Hur kommer det sig att det räcker att bestryka en del av huvudet i samband med tvagning men inte en del av ansiktet i samband med Tayammum?” Han svarade: ”Jag har inte hört att någon gör så i Tayammum.”

ash-Shâlandjî sade:

Abû Ayyûb – Sulaymân bin Dâwûd al-Hâshimî – sade: ”Hans Tayammum är korrekt ehuru han lyckas bestryka en del av ansiktet eller handflatorna. Ty handlingen är som bestrykning av huvud; det räcker att en del bestryks.”

al-Djûzadjânî sade:

Jag nämnde det till Yahyâ bin Yahyâ – an-Naysâbûrî – som sade: ”Bestrykning i Tayammum är som bestrykning i tvagning. Å ena sidan ska man inte avse att utelämna något, å andra sidan ska man inte repetera om något skulle bli ostruket. Jag anser inte att det är som tvagning.”

al-Djûzadjânî sade:

Jag har inte hört någon jämföra handlingen med bestrykning av huvud, eller att det ska gnuggas mellan fingrarna i Tayammum som i tvagning. Det bästa som har sagts i sakfrågan är det Yahyâ bin Yahyâ sade: ”Å ena sidan ska man inte avse att utelämna något, å andra sidan ska man inte repetera om något skulle bli ostruket.”