Berget som sjönk

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَلَمَّا تَجَلَّى رَبُّهُ لِلْجَبَلِ جَعَلَهُ دَكًّا وَخَرَّ موسَى صَعِقًا

Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Mûsâ föll medvetslös till marken.”1

al-Husayn bin ´Amr bin Muhammad al-´Anqazî berättade för mig: Min fader berättade för mig: Asbât bin Nasr berättade för oss, från as-Suddî, från ´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs som sade:

Det enda som visades av Honom var motsvarande ett lillfinger.”

Mûsâ bin Hârûn berättade för oss: ´Amr berättade för oss: Asbât berättade för oss: as-Suddî hävdade, från ´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs som sade:

Det som visades av Honom motsvarade ett lillfinger. Berget blev till grushög och Mûsâ föll medvetslös. Han förblev i det tillståndet så länge Allâh ville.”

Ahmad bin Suhayl al-Wâsitî berättade för oss: Qurrah bin ´Îsâ berättade för oss: al-A´mash berättade för oss, från en man, från Anas, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som pekade med sitt finger och sade:

Då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög.”

Abû Ismâ´îl visade oss sitt pekfinger.

al-Muthannâ berättade för mig: al-Hadjdjâdj bin al-Minhâl berättade för oss: Hammâd berättade för oss, från Thâbit, från Anas, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som läste denna vers, lade sin tumme på lillfingrets fingerspets och sade:

Berget sjönk.”

al-Muthannâ berättade för mig: Hudbah bin Khâlid berättade för oss: Hammâd bin Salamah berättade för oss från Thâbit, från Anas som sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läste:

فَلَمَّا تَجَلَّى رَبُّهُ لِلْجَبَلِ جَعَلَهُ دَكًّا

Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög…”,

placerade tummen nära lillfingrets fingerspets och sade: ”Berget sjönk.”

Humayd sade till Thâbit: ”Säger du det?” Då lyfte Thâbit sin hand, slog på Humayds bröst och sade: ”Skall jag dölja det efter att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och Anas har berättat det?”

Muthannâ berättade för mig: Ishâq berättade för oss: ´Abdullâh bin Abî Dja´far berättade för oss: från sin fader, från ar-Rabî´ som sade:

”När ridån lyftes upp för berget och det fick syn på ljuset, blev det till en grushög2.”

17:143

2Ibn-ul-Qayyim sade:

”Imâm Abû Dja´far Muhammad bin Djarîr at-Tabarîs åsikt – imamen inom Fiqh, Qur’ân-tolkning, Hadîth, historia, grammatik och Qur’ân…

Den som vill veta vad följeslagarna och efterföljarna sade om det här ämnet skall läsa vad han har framfört från dem när han tolkade Hans (ta´âlâ) ord:

فَلَمَّا تَجَلَّى رَبُّهُ لِلْجَبَلِ

”Och då hans Herre visade Sig för berget…”,

تَكَادُ السَّمَاوَاتُ يَتَفَطَّرْنَ مِن فَوْقِهِنَّ

”Himlarna är nära att rämna ovanifrån.”

och:

وَهُوَ الَّذِي خَلَق السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ وَكَانَ عَرْشُهُ عَلَى الْمَاء

”Det är Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och Hans tron var över vattnet.”

Därmed kommer det att klargöras vilken av de två grupperna som är närmast Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam); de nekande Djahmiyyah eller de bekräftande Ahl-us-Sunnah.” (Idjtimâ´-ul-Djuyûsh al-Islâmiyyah ´alâ Harb-il-Mu´attilah al-Djahmiyyah, sid. 295-296)