Bergens berg

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَالطُّورِوَ كِتَابٍ مَّسْطُورٍفِي رَقٍّ مَّنشُورٍوَالْبَيْتِ الْمَعْمُورِوَالسَّقْفِ الْمَرْفُوعِ وَالْبَحْرِ الْمَسْجُورِإِنَّ عَذَابَ رَبِّكَ لَوَاقِعٌ مَا لَهُ مِن دَافِعٍ

”Vid at-Tûr! Vid [den heliga] Skriften, nedtecknad på öppna ark! Vid Helgedomen, ständigt fylld av besökare! Vid [himlens] höga valv! Vid havet och dånet [av dess bränningar]! Din Herres straff skall helt visst bli verklighet; ingen kan hindra det!”1

Denna svordom innefattar fem saker. De framhäver Hans budskap, förmåga och vishet som bevisar Hans herravälde och enhet.

Berget, at-Tûr, är platsen däri Allâh talade med Sin profet Mûsâ bin ´Imrân (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Den åsikten has av de flesta Qur’ân-tolkarna från Salaf och deras efterträdare. Här nämns det i bestämd form. På andra ställen är det bifogat:

وَطُورِ سِينِينَ

”Och Sinai berg.”2

Detta berg framhäver de båda världarnas välsignelse. Allâh valde ut detta berg för att tala med Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Nawf al-Bakkâlî sade:

”Allâh (´azza wa djall) uppenbarade för bergen: ”Jag kommer att sända ned en uppenbarelse till ett berg bland er.” Alla berg blev högfärdiga bortsett från berget at-Tûr som sade: ”Jag behagas av det som Allâh ger mig.” Det blev utvalt. Detta berg förtjänar att Allâh svär vid det. Det är bergens mästare.”

152:1-8

295:2