Belönas efter döden

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 131

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När människan dör upphör hennes handlingar bortsett från tre stycken; en pågående välgörenhet, en gagnande kunskap eller ett rättfärdigt barn som ber för henne.”1

Allâh (ta´âlâ) har låtit jordelivet vara ett liv av handlingar där slaven gör goda eller dåliga handlingar för att därefter avlönas för dem i efterlivet. De försumliga kommer att ångra sig när de lämnar detta liv och inser att de inte har tagit med sig något som kommer att vara till deras hjälp i efterlivet. Men då är det för sent varvid det blir omöjligt att utöka minsta lilla godhet eller stryka minsta lilla synd. Alla handlingar upphör frånsett dessa tre omnämnda som hör till hennes handlingars frukter.

Den första är en pågående välgörenhet vars nytta pågår. Exempel på det är fastigheter, köksredskap och djur som skänks i stiftelse så att andra kan gagnas av dem. Detsamma gäller böcker, Qur’ân-kopior, moskéer, skolor, hus och annat som andra gagnas av. Allt sådant medför belöning till människan så länge de nyttjas. Det är en av stiftelsernas största förträffligheter.

1Muslim (1631).