Begrav din otrogne förälder

161 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Gå och begrav din fader.” Han sade: ”Jag skall inte begrava honom; han dog som idoldyrkare.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Gå och begrav honom. Hitta därefter inte på något förrän du har kommit till mig.” Jag gick och begravde honom. Med spår av jord och damm på mig återvände jag sedan till honom. Han befallde mig att bada och bad för mig böner som jag håller mer kärt än allting på jorden.”

Rapporterad av Abû Dâwûd (3124), an-Nasâ’î (1/282-283), Ibn Sa´d i ”at-Tabaqât” (1/123), Ibn Abî Shaybah i ”al-Musannaf” (4/95), Ibn-ul-Djârûd i ”al-Muntaqâ”, sid. 269, at-Tayâlisî (120), al-Bayhaqî (3/398), Ahmad (1/97) och Abû Muhammad al-Khuldî i ”al-Fawâ’id” (1/47 – manuskript) via Abû Ishâq, från Nâdjiyah bin Ka´b, från ´Alî som sade:

”Jag sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Din farbror, den vilsne gamlingen, har dött. Vem skall begrava honom?” Han svarade: ”Gå och begrav din fader.”

Denna berättarkedja är autentisk.

1 – Hadîthen bevisar att det är föreskrivet att ta hand om sin hedniske släktings begravning. Det motstrider inte hans hat mot honom för hans avguderi. Ser du inte att ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) vägrade först att begrava sin fader därför att han var avgudadyrkare? Han trodde att det skulle kunna få honom att falla i det förbjudna tycket som exempelvis nämns i Hans (ta´âlâ) ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تَتَوَلَّوْا قَوْمًا غَضِبَ اللَّهُ عَلَيْهِمْ

”Troende! Sök inte vänskap och skydd hos dem som har drabbats av Allâhs vrede!”1

Efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade befallt honom en andra gång att begrava honom, gjorde han det omedelbart och lämnade sin egna uppfattning. Det är så lydnaden skall vara; man lämnar sin åsikt för sin profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord.

I mina ögon verkar begravning av ens otrogna föräldrar vara det sista goda man gör för dem i det här livet. Efter deras död är det inte tillåtet att be för dem. Allâh (ta´âlâ) sade klart och tydligt:

مَا كَانَ لِلنَّبِيِّ وَالَّذِينَ آمَنُواْ أَن يَسْتَغْفِرُواْ لِلْمُشْرِكِينَ وَلَوْ كَانُواْ أُوْلِي قُرْبَى مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُمْ أَنَّهُمْ أَصْحَابُ الْجَحِيمِ

”Det anstår inte profeten och inte heller de troende att be om syndernas förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära anförvanter, sedan det klargjorts för dem att Elden är deras arvedel.”2

Vad skall då sägas om de tidningar och tidskrifter som ber för vissa döda hedningar och tillkännager deras död för en ynklig slant? Låt den som bryr sig om sitt nästa liv frukta Allâh!

2 – Det är inte föreskrivet att tvätta eller linda den döde hedningen. Inte heller skall begravningsbönen bes för honom ehuru han var anhörig. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde inte ´Alî någotdera. Om det hade varit tillåtet skulle profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha klargjort det. Det är ju inte tillåtet att skjuta upp på klargörande i tid av behov. Det är Hanâbilahs och andras rättsskola.

3 – Det är inte föreskrivet att följa den otrogne släktingens begravningståg. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var inte på sin farbrors begravning trots att han var den bästa människan mot honom. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad till och med Allâh lindra hans straff i helvetet. Däri finns en lärdom för den som luras av sina släktband och inte handlar inför nästa liv. Allâh den Väldige talade sanning när Han sade:

فَإِذَا نُفِخَ فِي الصُّورِ فَلَا أَنسَابَ بَيْنَهُمْ يَوْمَئِذٍ وَلَا يَتَسَاءلُونَ

”Den dag då hornet ljuder skall inga släktskapsband bestå mellan dem och de kommer inte att fråga efter varandra.”3

160:13

29:113

323:101