Bedrägeri förbjudet

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/594)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا كَانَ لِنَبِيٍّ أَن يَغُلَّ وَمَن يَغْلُلْ يَأْتِ بِمَا غَلَّ يَوْمَ الْقِيَامَةِ ثُمَّ تُوَفَّى كُلُّ نَفْسٍ مَّا كَسَبَتْ وَهُمْ لاَ يُظْلَمُونَ

DET ÄR en orimlig tanke att en profet skulle undanhålla krisgbyte; den som gör det skall på Uppståndelsens dag stiga fram med sitt undanhållna krigsbyte i handen och då skall var och en fullt ut erhålla den lön han har förtjänat och ingen lida orätt.”1

Det tillkommer inte en profet att göra det, ty bedrägeri och profetskap går inte ihop. Abû ´Ubayd sade:

Ordet (الغلول) gäller bara krigsbyte, inte bedrägeri eller illvilja. Ty bedrägeri heter (أغَلَّ يُغِلٌّ) medan illvilja heter (غَلَّ يَغِلُّ). Däremot kommer ordet (الغلول) från (غَلَّ يَغُلُّ). Den som gör sig skyldig till en sådan handling behåller krigsbyte för sig själv och undanhåller det från sina kompanjoner.”

Utmed den läsningen betyder versen att det inte tillkommer en profet att beslagta krigsbyte utom sina kumpaners vetskap. Det rentvår alltså profeterna från konfiskering av krigsbyte utom andras vetskap. Och om versen läses som (يُغَلَّ) betyder den att det inte tillkommer en profet att bedras av sina följeslagare i den bemärkelse att de beslagtar krigsbyte utan hans kännedom. Utmed den läsningen förbjuds alla från att beslagta krigsbyte utan andras vetskap. Visserligen är det förbjudet att bedra ledare, myndigheter och makthavare, men anledningen att profeterna understryks här är att bedrägeri mot dem är än allvarligare och falskare.

13:161