Bedjare lovar Allâh för gåva

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/128)

al-Bukhârî sade:

684 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Abû Hâzim bin Dînâr, från Sahl bin Sa´d as-Sâ´idî som sade:

”Medan Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var hos Banû ´Amr bin ´Awf för att fredsmäkla mellan dem, gick tiden till bönen in. Bönekallaren kom till Abû Bakr och sade: ”Ska du leda folket i bön så att jag kan utropa bönen?” Han svarade: ”Ja.” Abû Bakr började be. Medan människorna stod och bad kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han tog sig fram mellan människorna till dess att han ställde sig i raden.” Människorna började klappa händer och Abû Bakr var inte den som vände sig om i bön. I takt med att deras handklappningar ökade, vände han sig slutligen om och såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han visade honom att förbli på sin plats varvid Abû Bakr lyfte på sina händer och lovade Allâh för vad Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallt honom att göra.”

Hadîthen bevisar att den bedjande får lov att lova Allâh i bönen om han där och då erhåller en gåva. Det spelar som sagt ingen roll att det händer under bönens gång. Abû Bakr lyfte på händerna och lovade Allâh för den väldiga gåvan då profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät honom leda honom i bön. Detsamma gäller all annan relevant erinran i bönen; den får erinras så länge den inte distraherar bönen och inte annars.