Be om båda

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَمِنَ النَّاسِ مَن يَقُولُ رَبَّنَا آتِنَا فِي الدُّنْيَا وَمَا لَهُ فِي الآخِرَةِ مِنْ خَلاَقٍ وِمِنْهُم مَّن يَقُولُ رَبَّنَا آتِنَا فِي الدُّنْيَا حَسَنَةً وَفِي الآخِرَةِ حَسَنَةً وَقِنَا عَذَابَ النَّارِ أُولَئِكَ لَهُمْ نَصِيبٌ مِّمَّا كَسَبُواْ وَاللّهُ سَرِيعُ الْحِسَابِ

Det finns människor som ber: ”Herre! Ge oss det goda i detta liv!” och de skall inte ha någon del i det eviga livets goda. Och det finns de som ber: ”Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda och förskona oss från Eldens plåga!” De skall få sin del efter vad de har förtjänat med sina handlingar. Allâh är snar att kalla till räkenskap.”1

Efter att Han (subhânah) hade befallt att Han erinras – och åkallan är ju en form av erinran – nämnde Han hur de som åkallar Honom är uppdelade i två läger.

1 – Ett läger ber bara om det jordiska och bryr sig inte alls om det nästkommande livet.

2 – Ett läger ber om bådadera.

وَمَا لَهُ فِي الآخِرَةِ مِنْ خَلاَقٍ

… och de skall inte ha någon del i det eviga livets goda.”

Ty de ber bara om jordelivet. Detta besked bär på ett förbud. Det är nämligen förbjudet och fördömt att bara be om och eftersträva jordelivet.

Det råder delade meningar om de båda livens godhet. En teori är de rättfärdigas bön om sundhet och behövligt uppehälle i jordelivet och det efterkommande livets lycksalighet i form av paradis och välbehag. En annan teori är vackra hustrur i detta liv och paradisets kvinnor i nästa. En tredje teori är att jordelivets godhet är kunskap och dyrkan. Likaså finns flera teorier. al-Qurtubî sade:

De flesta lärda menar att de båda livens godhet är deras respektive lycksalighet… Det är den korrekta åsikten, vilket fordras av formuleringen. Det goda nämns i obestämd form varför det täcker all godhet. Det efterkommande livets godhet syftar samstämmigt på paradiset.”

أُولَئِكَ لَهُمْ نَصِيبٌ مِّمَّا كَسَبُواْ وَاللّهُ سَرِيعُ الْحِسَابِ

De skall få sin del efter vad de har förtjänat med sina handlingar. Allâh är snar att kalla till räkenskap.”

Det andra lägret vill säga.

12:199-201