Be och fasta eller varna för Ahl-ul-Bid´a?

Ahmad bin Hamdân al-Hanbalî sade i ”Nihâyat-ul-Mubtadi’în”:

”Det är obligatoriskt att avvisa vilseledande innovationer och fastställa bevisen för att tillintetgöra dem, oavsett om deras förespråkare accepterar det eller inte. Den som klarar av att avvärja synden via myndigheten gör det. Och om han fruktar att den kommer undan innan myndigheten hinner fördöma, gör han det på egen hand.”

al-Qâdhî Abûl-Husayn sade i ”at-Tabaqât” när han skrev sin faders biografi:

”al-Marrûdhî sade: ”Jag sade till Abû ´Abdillâh – det vill säga vår imam Ahmad (radhiya Allâhu ´anh): ”Vad säger du om en man som föredrar att fasta och be och inte prata om Ahl-ul-Bid´a?” Han grimaserade och sade: ”Om han fastar, ber och undviker folk, så är det bara han som tjänar på det, eller hur?” Jag sade: ”Ja.” Han sade: ”Men om han talar så tjänar både han och andra på det. Det är bättre att tala.”

Abû Tâlib berättade att Ahmad sade:

”Ayyûb föredrog al-Djurayrî framför Sulaymân at-Taymî eftersom han brukade debattera med Qadariyyah. Ayyûb tyckte inte om att debattera med dem eftersom de inte kunde debattera. Han sade: ”Sätt inte dem i en situation där du måste debattera med dem.” al-Djurayrî debatterade inte med dem.”