Be inte ignoranter om utslag

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 44

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

سَيَقُولُونَ ثَلَاثَةٌ رَّابِعُهُمْ كَلْبُهُمْ وَيَقُولُونَ خَمْسَةٌ سَادِسُهُمْ كَلْبُهُمْ رَجْمًا بِالْغَيْبِ وَيَقُولُونَ سَبْعَةٌ وَثَامِنُهُمْ كَلْبُهُمْ قُل رَّبِّي أَعْلَمُ بِعِدَّتِهِم مَّا يَعْلَمُهُمْ إِلَّا قَلِيلٌ فَلَا تُمَارِ فِيهِمْ إِلَّا مِرَاء ظَاهِرًا وَلَا تَسْتَفْتِ فِيهِم مِّنْهُمْ أَحَدًا

Och de kommer att säga: ”De var tre och den fjärde var deras hund”, och de skall säga: ”Fem, den sjätte var hunden” – gissningar på måfå om ting som de inte kan veta något om – ja, det kommer att heta: ”Sju, den åttonde var deras hund”. Säg: ”Min Herre vet bäst hur många de var; få är de som har kunskap om dem.” Ge dig därför inte in i diskussion om dem annat än om det som är uppenbart, och fråga inte någon av dem om dem.”1

Fråga inga människor, varken Bokens folk eller någon annan, om ynglingarna i grottan eller om deras tillstånd, tidsepok eller plats. Det anvisar att en människa inte ska be oberättigade människor om utslag. Även om personen påstår att han har kunskap, ska du inte be honom om utslag så länge han är oberättigad.

118:22