Be hur länge du vill

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/169)

al-Bukhârî sade:

62 – Den ensamme får be hur länge han vill

703 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Abûz-Zinâd, från al-A´radj, från Abû Hurayrah som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Om någon av er leder människor i bön, ska han fatta sig kort. Ty bland dem finns svaga, sjuka och gamla. Och om någon av er ber ensam, får han be hur länge han vill.”

Hadithen bevisar att den ensamme får be hur länge han vill, oavsett om han ber obligatorisk eller frivillig bön. Det bevisar hur flexibel föreskriften är. Här ska den person som ber längre än vad Sunnah påbjuder inte anklagas för att vara innovatör. Handlingen är ju i princip föreskriven. Så om en person vet att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade läsa mellanlånga suror från ”Qâf” till ”an-Nâs” i samband med Dhuhr, ´Asr och ´Ishâ’ men själv väljer att läsa ”al-Baqarah” i första Rak´ah och ”Âl ´Imrân” i andra Rak´ah, får han gärna göra det eftersom sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Och om någon av er ber ensam, får han be hur länge han vill.”

Så länge han inte ber med någon som han besvärar, är hans handling harmlös därför att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har låtit honom läsa hur länge han vill.

Skulle någon säga att handlingen är innovativ då den innebär avvikelse från sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis, håller vi med om att den är en avvikelse från sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis, men denna avvikelse har sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillåtit. I princip är det föreskrivet att läsa Qur’ânen i bön. Handlingen är alltså ingen nyhet. Det enda som kan sägas är att läsningen är längre, vilket det finns tillstånd för.