Be först och ät sen

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/112-113)

al-Bukhârî sade:

43 – Kapitel om imamen som kallas till bön medan han äter

675 – ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh berättade för oss: Ibrâhîm berättade för oss, från Sâlih, från Ibn Shihâb: Dja´far bin ´Amr bin Umayyah underrättade mig att hans fader sade:

”Jag såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) äta bog som han skar i. Då han kallades till bön reste han sig upp, kastade ifrån sig kniven och bad utan att två sig.”1

Hadîthen bevisar att man får lämna mat för bön ehuru maten är serverad. Utifrån det syftar profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tidigare befallning på en rekommendation eller ett tillstånd och inte en plikt.

Därtill finns ingen paradox mellan de två hadîtherna då denna hadîth handlar om personen som inte är fäst vid den serverade maten. I så fall handlar de tidigare hadîtherna om personen som är fäst vid och distraherad av maten. Den förklaringen ligger närmast riktigheten.

Måhända undrar någon varför vi inte säger att det är tillåtet att äta i alla fall, oavsett om personen är fäst vid maten eller inte. Ty, alla är, mer eller mindre, fästa vid mat. Jovars, det är möjligt att tillståndet är allmänt och gäller i alla fall. Med det sagt får du fortsätta att äta, men sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handling är den optimala.

1Muslim (355).