Be för mig

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (1/180)

Att komma närmare Allâh (ta´âlâ) via en rättfärdig persons bön är tillåtet, men ska man be om det?

1 – Om det gäller en allmän sak, så ska man göra det; det är rekommenderat att be honom be för muslimernas välgång. Exempel på det är att ´Umar bin al-Khattâb bad al-´Abbâs bin ´Abdil-Muttalib (radhiya Allâhu ´anhumâ) be om regn för muslimerna1. Även på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid kunde folk be honom be om regn.

2 – Om saken är specifik och personen som ber om bön vill att den bedjande belönas för sin bön då han själv belönas när han ber för sin frånvarande broder, är handlingen fin och förhoppningsvis bönhörs han. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Det finns inte en muslim som ber för sin frånvarande broder, utan att änglarna säger: ”Âmîn! Till dig med!”2

3 – Om syftet är enkom välfärd för personen det bes för, är förfrågan olämplig. Vissa lärde säger till och med att en sådan vädjan hör till klandervärt tiggeri. Om du vill ha bön får du tillbe Allâh på egen hand. Bero inte på andra. Din tillbedjan till Allâh är dyrkan. Måhända leder din bön till ånger, återkomst till Honom och beroende av Honom, vilket är mycket bättre än bönen du vill ska bönhöras.

1al-Bukhârî (1010).

2Muslim (2732) och Abû Dâwûd (1534).