al-Bukhârî sade:

194 – Abûl-Walîd berättade för oss: Shu´bah berättade för oss, från Muhammad bin al-Munkadir som berättade att han hörde Djâbir säga:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom och besökte mig när jag var sjuk och låg medvetslös. Han tvådde sig och hällde tvagningsvatten på mig så att jag återfick medvetandet. Jag sade: ”Allâhs sändebud! Vem skall få arvet? Jag har inga arvingar i rätt uppstigande eller nedstigande led.” Då uppenbarades den arvsrelaterade versen.”

Hadîthen bevisar att vatten skall hällas på den medvetslöse så att han återfår medvetandet. Det är en metod som tillämpas. På samma sätt skall vatten hällas på den febersjuke så att han kyls ned. Således sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om febern:

“Febern hör till helvetets vidd. Kyl därför ner den med vatten.”1

Det är märkligt hur vi förundrades över att man skulle hälla kallt vatten på den febersjuke. Men det är egentligen den enda medicinen och en av de absolut bästa medicinerna. Till och med den utvecklade vården idag tillämpar den här enkla behandlingen som inte alls går in kroppen. Det rör sig inte om några tabletter eller utomstående faktorer; det rör sig endast om en ytlig och materiell behandling.

Även om den febersjuke besväras av det kalla vattnet så skall han härda för att bli av med febern. Behandlingen beror på – och Allâh vet bättre – att kroppstemperaturen lämnar insidan och lägger sig på kroppsytan medan insidan förblir kall. Därför fryser den febersjuke, ty hans insida är kall. När kroppen kommer i kontakt med kallt vatten åker kylan ned och lämnar kroppen medan febern upphör och kroppsvärmen normaliseras.