Barn är glädjeämnen och prövning

 Shaykh ´Abdus-Salâm bin ´Abdillâh as-Sulaymân
Tarbiyat-ul-Awlâd1, sid. 9-10

Barnen är en skönhet. Allâh (ta´âlâ) sade:

الْمَالُ وَالْبَنُونَ زِينَةُ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَالْبَاقِيَاتُ الصَّالِحَاتُ خَيْرٌ عِندَ رَبِّكَ ثَوَابًا وَخَيْرٌ أَمَلًا

”Rikedom och söner hör till det jordiska livets glädjeämnen; men det bestående goda [du gör] är bättre inför din Herre och ger en fastare grund för hopp.”2

Barnen är en prövning. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّمَا أَمْوَالُكُمْ وَأَوْلَادُكُمْ فِتْنَةٌ وَاللَّهُ عِندَهُ أَجْرٌ عَظِيمٌ

”Era ägodelar och era barn är inte annat än en prövning; hos Allâh väntar en rik belöning.”3

Under tiden som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stod och predikade på sin predikstol, dök al-Hasan och al-Husayn upp. De hade på sig röda skjortor. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick nedför predikstolen och bar upp dem. Därefter läste han upp:

إِنَّمَا أَمْوَالُكُمْ وَأَوْلَادُكُمْ فِتْنَةٌ

”Era ägodelar och era barn är inte annat än en prövning.”4

Jag såg dessa två pojkar dyka upp och kunde inte hålla mig från att gå ned och ta upp dem.”5

Barnen kan distrahera föräldrarna från att lyda Allâh. Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تُلْهِكُمْ أَمْوَالُكُمْ وَلَا أَوْلَادُكُمْ عَن ذِكْرِ اللَّهِ وَمَن يَفْعَلْ ذَلِكَ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْخَاسِرُونَ

”Troende! Låt inte era ägodelar och era barn få er att glömma att åkalla Allâhs namn; de som gör detta är förlorarna.”6

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Barnen orsakar feghet och snålhet.”7

Fegheten betyder att man räds för kamp utav fruktan för döden. Snålheten betyder att man inte skänker välgörenhet utav fruktan för att det skall påverka barnens försörjning.

1 ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân (hafidhahullâh) sade:
”Jag har läst Shaykh ´Abdus-Salâm bin ´Abdillâh as-Sulaymâns bok ”Tarbiyat-ul-Awlâd”. Jag tyckte att boken var nyttig och viktig. Han har gjort bra i från sig och gagnat. Må Allâh belöna honom väl för det som han har skrivit.” (Förordet till ”Tarbiyat-ul-Awlâd”, sid. 5)

2 18:46

3 64:15

4 64:15

5 Abû Dâwûd (1109).

6 63:9

7 Ahmad (17562).