Bara hon har rätt till gåva efter skilsmässa

Hâfidh Ahmad bin al-Husayn al-Bayhaqî (d. 458)

Ahkâm-ul-Qur’ân (1/201-202)

Abû Sa´îd underrättade oss: Abûl-´Abbâs underrättade oss: ar-Rabî´ underrättade oss: ash-Shâfi´î sade:

Allâh (´azza wa djall) sade:

لَّا جُنَاحَ عَلَيْكُمْ إِن طَلَّقْتُمُ النِّسَاءَ مَا لَمْ تَمَسُّوهُنَّ أَوْ تَفْرِضُوا لَهُنَّ فَرِيضَةً ۚ وَمَتِّعُوهُنَّ عَلَى الْمُوسِعِ قَدَرُهُ وَعَلَى الْمُقْتِرِ قَدَرُهُ مَتَاعًا بِالْمَعْرُوفِ ۖ حَقًّا عَلَى الْمُحْسِنِينَ

“Ni gör ingenting klandervärt om ni skiljer er från en kvinna, om ni ännu inte har rört henne och inte heller bundit er för brudgåvan. Men ge henne skälig ersättning – den förmögne vad han förmår och den som lever i små omständigheter vad han förmår. Detta är en plikt för dem som vill göra det goda och det rätta.”1

De flesta kollegor som jag har träffat säger att ersättningen är för den kvinna som skiljs innan enrum och inte har fått sin brudgåva bestämd. Den skilda kvinna som har varit i enrum ska få sin bestämda brudgåva.”

Han återberättade det från Ibn ´Umar.

12:236