Bara en kunskap är ansedd

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/490-491)

Allâh (´azza wa djall) sade:

شَهِدَ اللّهُ أَنَّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ وَالْمَلاَئِكَةُ وَأُوْلُواْ الْعِلْمِ قَآئِمَاً بِالْقِسْطِ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

ALLÂH vittnar – och likaså änglarna och de som har kunskap – att det inte finns en annan sann gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan sann gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.”1

Vilka är de som har kunskap? Därom tvista de lärde. En teori är profeterna. En annan är Utvandrarna och Hjälparna, sade Ibn Kaysân. En tredje är Bokens folks troende, menade Muqâtil. as-Suddî och al-Kalbî gjorde gällande att versen handlar om alla troende. Den sista åsikten är korrekt då det inte finns något specificerande bevis i sakfrågan.

Versen är ett klart bevis för de lärdas storslagna dygd och förträfflighet då deras namn nämns tillsammans med Hans och Hans änglars namn. De lärde här åsyftar de lärde inom Qur’ânen och Sunnah och allt vad som krävs för att anskaffa sig kunskap om dem. Ingen annan kunskap är ansedd.

13:18