Bara deras åsikt spelar roll

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)

Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (14/344-345)

Ingen som ber mot Ka´bah, varken troende eller syndare, Ahl-us-Sunnah eller Ahl-ul-Bid´a, är enade om att en muslim är lycklig och räddad i efterlivet – ingen annan än följeslagarna. Inte heller är de enade om att någon är olycklig och förlorad i efterlivet. Du vet ju hur splittrade de är kring Abû Bakr as-Siddîq, detta samfunds unikum, ´Umar, ´Uthmân, ´Alî och Ibn-uz-Zubayr. Samma sak gäller al-Hadjdjâdj, al-Ma’mûn och Bishr al-Marîsî. Även Ahmad bin Hanbal, ash-Shâfi´î, al-Bukhârî, an-Nasâ’î och så vidare stämmer bra in på den biten. Det finns inte en imam som fulländar det goda utan att någon ignorant eller innovatör fördömer honom och nedvärderar honom. Och det finns inte en ledare inom innovationer bland Djahmiyyah eller Râfidhah utan att någon stödjer dem, försvarar dem och lustfyllt och okunnigt betraktar deras åsikter som religion. Poängen ligger i vad som sägs av en majoritet som är tom på lust och okunnighet och istället rättar sig efter fromhet och kunnighet.