Hâfidh Ahmad bin al-Husayn al-Bayhaqî (d. 458)

Ahkâm-ul-Qur’ân (1/50)

Via denna berättarkedja sade ash-Shâfi´î (rahimahullâh) också:

”Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلاةِ فاغْسِلُواْ وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُواْ بِرُؤُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَينِ

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”1

Det är möjligt att Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) order om tvättning av fötter gäller alla som tänker två sig, och det är möjligt att den gäller en del av dem som tänker två sig. Att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beströk sina läderstrumpor bevisar att versen gäller den som inte har på sig läderstrumpor, ty han tog på sig dem i ett fullkomligt rent tillstånd. På samma sätt bevisar Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) flera böner med en och samma tvagning att Allâhs order om tvagning innan bön gäller vissa och inte alla, inte att bestrykningen motsäger Qur’ânen eller tvättning av fötter.”

I en annan rapportering, som återberättas av Abû ´Abdillâh, från Abûl-´Abbâs, från ar-Rabî´, lade han till och sade:

”Tvättning är fulländning och bestrykning är tillstånd; man får göra vilken man vill av dem.”