Bara de hatar följeslagarna

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Wasâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 210-211

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

مُّحَمَّدٌ رَّسُولُ اللَّهِ وَالَّذِينَ مَعَهُ أَشِدَّاء عَلَى الْكُفَّارِ رُحَمَاء بَيْنَهُمْ تَرَاهُمْ رُكَّعًا سُجَّدًا يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا سِيمَاهُمْ فِي وُجُوهِهِم مِّنْ أَثَرِ السُّجُودِ ذَلِكَ مَثَلُهُمْ فِي التَّوْرَاةِ وَمَثَلُهُمْ فِي الْإِنجِيلِ كَزَرْعٍ أَخْرَجَ شَطْأَهُ فَآزَرَهُ فَاسْتَغْلَظَ فَاسْتَوَى عَلَى سُوقِهِ يُعْجِبُ الزُّرَّاعَ لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ

”Muhammad är Allâhs sändebud. De som följer honom är oböjligt fasta gentemot de otrogna, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Allâh i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag; i sina ansikten bär de spåren av nedfallen under bönen. De liknas både i Tora och i Evangeliet vid frön som skjuter skott, varefter Han ger skotten kraft, så att de växer sig starka och reser sina raka stjälkar till glädje för såningsmännen, men för de otrogna är de en orsak till förargelse.1

Så började Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kall. Med tiden började araber och andra att tro och konvertera till islam. Till sist blev han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) starkare och stabilare med sina följeslagare varvid Allâh skänkte honom seger mot hans fiender. Denna stabilitet, styrka och stadga förargar de otrogna:

لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ

”… men för de otrogna är de en orsak till förargelse.

Självklart förargar det Allâhs fiender. Till de som hatar dessa egenskaper hör Râfidhah. Till följd därav sade Imâm Mâlik (rahimahullâh) att den som hatar Abû Bakr, ´Umar och andra följeslagare (radhiya Allâhu ´anhum) saknar rätt till krigsbyte, ty Allâh sade:

لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ

… men för de otrogna är de en orsak till förargelse.”

Enbart hädaren förargas av dem. Således ser du hur många lärde beskyller den som bara förtalar Abû Bakr och ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) för otro. Vad ska man då säga om den som inte bara förtalar och skymfar dem utan därtill också anklagar dem för otro?

148:29