Bara Allâh vägleder och vilseleder

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 33-34

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

مَن يَهْدِ اللَّهُ فَهُوَ الْمُهْتَدِي وَمَن يُضْلِلْ فَلَن تَجِدَ لَهُ وَلِيًّا مُّرْشِدًا

Den som Allâh vägleder finner den rätta vägen, men för den som Han vilseleder kan du aldrig finna en hjälpare som leder honom rätt.”1

Det vill säga den som Allâh bestämmer ska vara vilsen:

فَلَن تَجِدَ لَهُ وَلِيًّا مُّرْشِدًا

… kan du aldrig finna en hjälpare som leder honom rätt.”

Det vill ingen som kan ta sig an honom och vägleda honom till riktighet. Detta får oss att inse att vi bara ska fråga Allâh om vägledning. Därtill ska vi inte bli förtvivlade när vi ser vilsna människor, ty det är Allâh som vilseleder. Vi betror ödet och känner ingen vrede över Allâhs vilseledning. Däremot måste vi försöka vägleda de vilsna. Det finns något som heter föreskrift och det finns något som heter öde. Du måste vara nöjd med ödet i alla fall. Vi är nöjda med att Allâh vägleder vissa och vilseleder andra, men det till trots måste vi kämpa för att vägleda skapelsen.

118:17