Balansmetodikens agenda

Allâh (subhânah) sade:

قُلْ هَلْ أُنَبِّئُكُم بِشَرٍّ مِّن ذَلِكَ مَثُوبَةً عِندَ اللّهِ مَن لَّعَنَهُ اللّهُ وَغَضِبَ عَلَيْهِ وَجَعَلَ مِنْهُمُ الْقِرَدَةَ وَالْخَنَازِيرَ وَعَبَدَ الطَّاغُوتَ أُوْلَئِكَ شَرٌّ مَّكَاناً وَأَضَلُّ عَن سَوَاء السَّبِيلِ

Säg: ”Skall jag säga er vad som inför Allâh förtjänar ett hårdare straff än detta? [Det är vad de gjorde] som, därför att de dyrkade Satan, drabbades av Allâhs fördömelse och Hans vrede och som Han förvandlade till apor och svin. Deras läge var sämre och de hade förirrat sig ännu längre bort från den raka vägen.”1

Versen avvisar dem som säger att avvisaren skall nämna den avvisades fina sidor. De kallar det för ”balansering” (الموازنة). De menar att avvisaren skall även nämna det positiva hos de vilsna grupperna och individerna bland innovatörer och andra. Poängen i avvisningen ligger i att Allâh nämnde dessa människors dåliga sidor utan att nämna någon av deras fina sidor. Versen avvisar den ideologin uttryckligt. Den ideologin har som agenda att det tigs om innovationer och myter eller att innovatörernas och de oliktänkandes fina sidor tas upp.

15:60