Baktalarens ånger

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/274)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اجْتَنِبُوا كَثِيرًا مِّنَ الظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ الظَّنِّ إِثْمٌ وَلَا تَجَسَّسُوا وَلَا يَغْتَب بَّعْضُكُم بَعْضًا أَيُحِبُّ أَحَدُكُمْ أَن يَأْكُلَ لَحْمَ أَخِيهِ مَيْتًا فَكَرِهْتُمُوهُ وَاتَّقُوا اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ تَوَّابٌ رَّحِيمٌ

“Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden; vissa antaganden är synd. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. Skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, det skulle ni finna vämjelig! Och frukta Allâh! I Sin barmhärtighet går Allâh den ångerfulle till mötes!”1

Allâh förlåter den som ångrar sig inför Honom, förbarmar den som återvänder och litar till Honom. Enligt de flesta lärde handlar baktalarens ånger om att sluta baktala och besluta sig för att inte återfalla i baktal. Krävs ånger för tidigare baktal? Därom tvista de lärde. Därtill ska baktalaren be den baktalade om ursäkt. Andra lärde tycker annorlunda och menar att en sådan ursäkt kan leda till att den baktalade tar illa upp. De menar att baktalaren ska istället se till att hylla den baktalade offentligt och försvara honom mot baktal så gott han kan. Därmed har han gottgjort honom, menar Imâm Ahmad.

149:12