az-Zubayr bin al-A´wâm
Publicerad: 2009-03-15
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)
Källa: Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (1/41-67)
az-Zubayr bin al-A´wâm bin Khuwaylid bin Asad bin ´Abdil-´Uzzâ bin Qusayy bin Kilâb bin Murrah bin Ka´b bin Lu’ayy bin Ghâlib.
Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärjunge och hans kusin från hans faster Safiyyah bin ´Abdil-Muttalib. Han är en av de tio som har blivit lovade paradiset. Han är en av samrådets sex personer. Han är den förste som tog till sig vapen för Allâhs sak. Abû ´Abdillâh – må Allâh vara nöjd med honom. Han blev Muslim som tonåring och var bara sexton år.
´Urwah sade:
”az-Zubayr var åtta år när han blev Muslim. Djävulen hade spridit att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade tillfångatagits i norra Makkah. az-Zubayr var då tolv år. När han fick höra det, tog han sitt svärd och gick ut. Folket som såg honom rynkade på pannan och sade: ”Ett barn med ett svärd?” Rätt som det var, råkade han på profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han sade till honom: ”Zubayr, vad är det med dig?” Han berättade för honom vad han hade hört och sade: ”Jag kom för att hugga den som hade tillfångatagit dig.”
Det har rapporterats att az-Zubayr var lång. Om han satt på sitt riddjur, slog han i med fötterna i marken. Han hade ett tunt skägg och var inte bredaxlad.
Han har rapporterat ett fåtal hadîther.
Från honom rapporterade hans söner ´Abdullâh, Mus´ab, ´Urwah och Dja´far, Mâlik bin Aws bin al-Hadathân, al-Ahnaf bin Qays, ´Abdullâh bin ´Âmir bin Kurayz, Muslim bin Djundub, hans betjänt Abû Hakîm och andra.
´Abdullâh bin az-Zubayr sade:
”Jag sade till min fader: ”Varför rapporterar du inte från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såsom andra gör?” Han sade: ”Jag har inte skilt mig från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sen jag blev Muslim, men jag hörde honom säga:
”Låt den som avsiktligt ljuger om mig förbereda sin plats i elden.””
Mûsâ bin Talhah sade:
”´Alî, az-Zubayr, Talhah och Sa´d föddes alla samma år.”
al-Madâ’inî sade:
”Talhah, az-Zubayr och ´Alî var lika gamla.”
Ibn Ishâq sade:
”Jag har fått höra att det var genom Abû Bakr som az-Zubayr, ´Uthmân, Talhah, ´Abdur-Rahmân och Sa´d blev Muslimer.”
Mus´ab bin az-Zubayr sade:
”az-Zubayr stred vid Allâhs profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sida när han var sjutton år.”
Mûsâ bin ´Uqbah och Ibn Ishâq rapporterade att han emigrerade till Abessinien. Han stannade dock inte länge där.
´Â’ishah sade:
”Käre systerson! Dina två fäder – dvs. Abû Bakr och az-Zubayr – hörde till dem Allâh sade om:
”De som besvarade Allâhs och sändebudets kallelse efter att ha drabbats av det svåra slaget.””1
Djâbir sade:
”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade på Vallgravsdagen (Yawm-ul-Khandaq): ”Vem går och hämtar information om Banû Quraydhah?” az-Zubayr sade: ”Jag.” Han satte sig på sin häst och efter ett tag kom han tillbaka med information om dem. Därefter sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samma sak och då sade az-Zubayr återigen: ”Jag.” Därefter sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samma sak igen och ännu en gång sade az-Zubayr: ”Jag.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Alla profeter har en lärjunge och min lärjunge är az-Zubayr.”
Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:
”az-Zubayr är min kusin och mitt samfunds lärjunge.”
ath-Thawrî sade:
”Dessa tre är följeslagarnas stöd; Hamzah, ´Alî och az-Zubayr.”
I Muslims ”as-Sahîh” berättade Abû Hurayrah att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var på Hirâ’ tillsammans med Abû Bakr, ´Umar, ´Uthmân, ´Alî, Talhah och az-Zubayr. Rätt som det var, började klippan röra på sig. Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):
”Lugna ned dig! Det finns ingen annan på dig än en profet, en trovärdig och martyrer.”2
Ibn Abî Laylâ sade:
”Under Kameldagen lämnade az-Zubayr ´Alî. Då träffade han sin son ´Abdullâh som sade till honom: ”Fegt! Fegt!” az-Zubayr sade: ”Människorna vet att jag inte är feg. ´Alî berättade för mig något han hade hört Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga. Till följd därav svor jag att jag inte skall strida mot honom.”
Qatâdah sade:
”Jag var med az-Zubayr på Kameldagen då Ibn Djurmûz dödade honom. Han begravdes i Rovdjurens dal. ´Alî gick ned till honom och grät och sörjde honom och hans följeslagare.”3
Abû Nadhrah sade:
”az-Zubayrs huvud skickades till ´Alî. ´Alî sade då: ”Din beduin! Förbered din plats i helvetet! Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade för mig att az-Zubayrs mördare skall till Elden.”4
ash-Sha´bî sade:
”Jag träffade mer än femhundra följeslagare. Alla sade de: ”´Alî, ´Uthmân, Talhah och az-Zubayr skall till paradiset.””
Jag säger: Detta är för att de blev lovade paradiset, deltog i striden vid Badr, var med och lovade tro och lydnad under trädet, hörde till de första Muslimerna, som Allâh sade att Han är nöjd med dem och att de är nöjda med Honom, och att de blev dödade och följaktligen skänkta martyrdöden. Vi älskar dem och hatar de fyra som dödade dem.”
al-Bukhârî sade:
”Han dödades i Radjab år 36.”
al-Qahdhamî sade:
”Han var gift med Asmâ’ bint Abî Bakr, ´Âtikah (Sa´îd bin Zayds syster), Umm Khâlid bint Khâlid bin Sa´îd och Umm Mus´ab al-Kalbiyyah.”
Ibn-uz-Zubayr sade:
”Efter att az-Zubayr hade stigit åt sidan på Kameldagen, ropade han på mig. Jag ställde mig bredvid honom. Han sade till mig: ”Käre son! I dag dör antingen förtryckaren eller den förtryckte. Jag kan endast sig mig själv dö förtryckt i dag. Ett av mina största bekymmer är min skuld. Tycker du att vår skuld lämnar något till oss själva? Käre son! Sälj vår egendom och betala tillbaka min skuld.”
Ibn-uz-Zubayr sade:
”Min fader beordrade mig att betala hans skuld. Han sade: ”Käre son! Om du inte skulle klara av att betala tillbaka allting, skall du be min beskyddare om hjälp.” Jag svär vid Allâh att jag inte visste vad han menade förrän jag sade: ”Käre fader! Vem är din beskyddare?” Han sade: ”Allâh (´azza wa djall).” Jag svär vid Allâh att jag aldrig råkade på en svårighet med att betala hans skuld utan jag sade: ”az-Zubayrs beskyddare, betala hans skuld.” Följaktligen betalades den.”
1 3:172.
2 Muslim (2417) och at-Tirmidhî (3698).
3 at-Tabaqât (3/111) av Ibn Sa´d med en berättarkedja vars män är pålitliga.
4 at-Tayâlisî (2/145) och Ibn Sa´d (3/1/73). Autentisk enligt al-Hâkim och adh-Dhahabî höll med.