Avvisningar skall göras av de lärda

Fråga: Vad anser ni om att avvisa den oliktänkande? Är det alltid föreskrivet med tanke på att vi ser att vissa avvisningar orsakar splittringar och meningsskiljaktigheter?

Svar: En avvisning måste göras av en lärd och den lärde vet hur han skall avvisa. Han gör en avvisning som inte orsakar splittringar och meningsskiljaktigheter. Om avvisaren är en av de lärda, orsakar han inte splittringar och meningsskiljaktigheter. Han avvisar på ett sätt som inte orsakar splittringar och meningsskiljaktigheter. Den består inte av förtal, ärekränkning eller hämnd. Den består inte av ett avskräckande sätt.

Först och främst måste en avvisning vara av en lärd och skicklig person som vet hur en avvisning går till.

Om avvisningen äger rum med all rätt och klargör fel, skall man inte känna sig illa till mods med den. Ingen skall känna vrede mot den. Den troende skall vara glad när sanningen klargörs för honom. Han skall inte försvara sin egen åsikt eller anse att den som avvisar honom är hans fiende. Faktum är att han är hans rådgivare. Personen som avvisar honom är hans och samfundets rådgivare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Religionen är ett råd.”

Vi sade:

”Till vem, Allâhs sändebud?”

Han sade:

”Till Allâh, Hans skrift, Hans sändebud, till muslimernas ledare och deras lekmän.”

Den som inte avvisar med rätt och korrekta klargöranden råder varken Allâh, Hans skrift, Hans sändebud, muslimernas ledare eller deras lekmän. Om han lämnar ett fel utan att avvisa det och felet når ut till människorna, har han inte rått.