Avvisning av panteistiska argument

Det skall sägas till dem: Om inte Allâh är ovanför tronen i den bemärkelsen som särskiljer tronen utan överallt, så säg att Han är under jorden och himlen och ovanför dem; alltså under lågheten och över högheten så att saker och ting är under Honom. Det är förvisso motsägelsefullt.

Och om de argumenterar med Hans ord:

مَا يَكُونُ مِن نَّجْوَى ثَلَاثَةٍ إِلَّا هُوَ رَابِعُهُمْ وَلَا خَمْسَةٍ إِلَّا هُوَ سَادِسُهُمْ وَلَا أَدْنَى مِن ذَلِكَ وَلَا أَكْثَرَ إِلَّا هُوَ مَعَهُمْ أَيْنَ مَا كَانُوا

”När tre samlas till en hemlig överläggning är Han den fjärde, och om fem samlas är Han den sjätte; och vare sig de är färre eller flera är Han med dem, var de än befinner sig.”1

och:

وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ

”Han är med er, var ni än befinner er.”2

så åsyftar den första versen att Han är den fjärde, femte och sjätte med Sin omfattande kunskap, inte att Han är med dem med Sin essens eller i form av panteism. Vad som stödjer denna tolkning är att versen inleds med:

أَلَمْ تَرَ أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ مَا يَكُونُ مِن نَّجْوَى ثَلَاثَةٍ إِلَّا هُوَ رَابِعُهُمْ

”HAR DU inte klart för dig att Allâh känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär? När tre samlas till en hemlig överläggning är Han den fjärde…”

Plus att den avslutas med:

إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

”Allâh har kännedom om allt.”

Han inledde versen om kunskap och avslutade den om kunskap. Det bevisar att hela versen handlar om att Han omger allting med Sin kunskap.

Och om de argumenterar med Hans ord:

وَهُوَ اللّهُ فِي السَّمَاوَاتِ وَفِي الأَرْضِ

”Men Han är Allâh i himlarna och på jorden.”3

så är svaret att Han är Gud för dem som är i himlarna och för dem som är på jorden. Det är som att säga att en person är ädel och åtlydd i såväl Irak som i Hidjâz; det betyder inte att han fysiskt är på båda platserna.

Och om de argumenterar med Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّ اللّهَ مَعَ الَّذِينَ اتَّقَواْ وَّالَّذِينَ هُم مُّحْسِنُونَ

Allâh är med dem som fruktar och som gör det goda och det rätta.”4

och:

قَالَ لَا تَخَافَا إِنَّنِي مَعَكُمَا أَسْمَعُ وَأَرَى

”Han sade: ”Ni har ingenting att frukta! Jag skall vara med er; Jag hör och ser.”5

så är svaret att Han är med dem som fruktar och som gör det goda och det rätta, Mûsâ och Hârûn med bevaring, uppsikt, stöd och bistånd. Det betyder inte att Han på samma sätt är med syndare och hädare, grisar och hundar – fjärran är Allâh från det!

158:7

257:4

36:3

416:128

520:46