Avvisning av Ahl-ul-Bid´a får tron att stiga

Fråga 28: Vissa bröder säger att tal om islamiska grupper, meningsskiljaktigheter och lärda försvagar tron, sänker talaren i grader och hämmar dyrkan varpå han drabbas av ett hårt hjärta.

Svar: Det stämmer om talaren talar utav personlig osämja och lust. Men att vilja muslimerna väl och varna dem för ondska, innovationer och villfarelser är en plikt enligt samstämmigheten. Varning för ondska och villfarelser är en av de största plikterna. De lärda vill inte väl och de kallar inte till Allâh och de förkunnar inte islams budskap som sig bör förrän de lägger fram en ren och pur islam som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lämnade efter sig till dem; endast den förstörde avviker från den1. Därtill skall de rensa denna föreskrift från allt obehörigt däribland människors lustar, villfarelser och avvikelser, oavsett om de är relaterade till dogm, dyrkan eller handlingar.

Däremot är det obligatoriskt att rådgivaren och varnaren handlar för Allâhs sak. Han skall vilja samfundet väl och varna muslimerna för allt som skadar deras jordiska och religiösa liv. Att tala på grund av personlig osämja och lust är en av de fulaste handlingarna hos Allâh. Detsamma gäller bön och gråt utav ögontjäneri. Om det är något som får hjärtat att bli hårt och förargar Allâh (´azza wa djall) så är det att läsa Qur’ânen eller hadîther och gråta framför andra för att bli hyllad och berömd.

Kortfattat stiger talarens tro om han vill väl för Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) sak och varnar muslimerna. Avvisning av Ahl-ul-Bid´a är en kamp och ett försvar av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah som är bättre än väpnad kamp. Det citerade Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) från Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Salâm och Yahyâ bin Yahyâ at-Tamîmî. Handlingen tillhör sändebudens (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) kamp när de kallade till Allâh och vägledde folk till Allâhs sanna metodik.

1Ibn Mâdjah (43). Autentisk enligt al-Albânî.