Avsikten inför bönen
Publicerad: 2010-07-22
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (1/136-141)
Kommentar: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/136-141)
Avsikten är det sjätte villkoret under alla omständigheter.
Det är obligatoriskt att ha en specifik avsikt i fall bönen är specifik1. För övrigt räcker det med en oinskränkt avsikt.
Är det obligatoriskt att avse den missade bönen när man tar igen den och att avse att den obligatoriska bönen är obligatorisk? Hanâbilah har två åsikter i frågan2.
Avsikten skall ske i samband med Takbîrat-ul-Ihrâm. Det är tillåtet att den sker en kort stund innan den3.
Det är obligatoriskt att fullfölja avsiktens dom till dess att bönen är förrättad4. Om man avbryter avsikten under bönen, avbryts bönen. Om man tvekar huruvida man skall avbryta den eller inte, så har Hanâbilah två åsikter i frågan5.
Om man går in i bönen innan tiden har gått in, blir bönen till en rekommenderad bön. Och om man går in i bönen efter att dess tid har gått in och sedan ändrar avsikt till frivillig bön, så är det tillåtet. Det kan finnas risk för att det inte är tillåtet förutom på grund av någon ursäkt. Exempel på det är att man går in i bönen för att förrätta den ensam och därefter ändrar avsikten för att förrätta den i samling.
Om man ändrar avsikten från en obligatorisk bön till en annan obligatorisk bön, annulleras båda bönerna.
Till samlingsbönens villkor hör att Imâmen avser sin position och att de bedjande bakom honom avser sin position. Om man går in i bönen ensam och därefter ändrar avsikt till att följa någon i bönen, anses det inte vara giltigt enligt Ahmads mest korrekta åsikt. Och om man avser att vara Imâm, så är det tillåtet i den frivilliga bönen till skillnad från den obligatoriska bönen. Det kan dock också vara tillåtet i den obligatoriska bönen och den åsikten tycker jag är mest korrekt.
Om en person går in i bönen bakom Imâmen och sedan avser att förrätta den ensam på grund av en orsak, anses handlingen vara tillåten. Det är dock inte tillåtet att göra det utan orsak vilket är en av Ahmads åsikter.
Det är giltigt att avse att vara Imâm i fall den första Imâmen råkar bli av med sitt rena tillstånd. Detta är Hanâbilahs mest dominerande åsikt.
Om två personer sluter sig senare till bönen och en av dem tar den andre som Imâm efteråt och förrättar med honom det de har missat, har Hanâbilah två åsikter i frågan. Det är dock inte giltigt att göra på det viset utan någon ursäkt.
Om man går in i bönen som Imâm för att moskéns Imâm är frånvarande och han dyker upp under bönen och går in i bönen och fortsätter med bönen och den första Imâmen rättar sig nu efter den andra Imâmen – är detta giltigt? Hanâbilah har två åsikter i frågan6.
2 Imâm Sulaymân (rahimahullâh) sade: ”Våra kollegor är oense huruvida det är obligatoriskt att avse den obligatoriska bönens plikt. Vissa av dem sade: ”Det är inte obligatoriskt. Det räcker att man avser en specifik bön. När en person som är ansvarig för sina handlingar avser att be Dhuhr, avser han inget annat än den obligatoriska bönen.”” (ibid.)
3 Imâm Sulaymân (rahimahullâh) sade: ”al-Khiraqî satte som villkor att man avser efter att tiden har gått in. Om man då upphäver avsikten eller om avbräcket blir för långt, blir den ogiltig. Denna åsikt har Abû Hanîfah.” (Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/137))
4 Imâm Sulaymân (rahimahullâh) sade: ”Det vill säga att man inte avbryter den. Om man då skulle tänka på något annat och komma bort sig, bryts inte bönen eftersom sådant är omöjligt att undvika.” (ibid.)
5 Imâm Sulaymân (rahimahullâh) sade: ”Det vill säga om man går in i bönen med en tveksam avsikt om han skall fullborda bönen eller inte.” (ibid.)
6 Imâm Sulaymân (rahimahullâh) sade: ”Den kändaste åsikten är att den är giltig.” (Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/141)).