Avguderi och dräpta profeter

Jeremia 2:20

20För länge sedan bröt du sönder ditt ok,

slet av dina band

och sade: ”Jag vill inte tjäna.”

På alla höga kullar

och under alla grönskande träd

skrevade du och horade.

21Jag planterade dig som ett ädelt vin,

en ranka av yppersta slag.

Hur kunde du förvandlas

till en usel och främmande vinstock?

22Om du så tvättar dig med lut

och slösar med såpa,

förblir du smutsig av synd inför mig,

säger Herren Gud.

23Hur kan du säga: ”Jag är inte oren,

jag har inte följt baalsgudarna”?

Betänk hur du bar dig åt i dalen,

inse vad du har gjort!

Du är ett ystert kamelsto

som löper kors och tvärs,

24som ger sig av ut i öknen

flåsande av brunst.

Vem kan tämja hennes begär?

Ingen behöver springa sig trött efter henne,

i parningstiden är hon lätt att finna.

25Akta dig, så att du inte sliter ut sulorna

och din strupe blir torr!

Men du svarade: ”Lönlöst!

Jag älskar främmande gudar

och dem vill jag följa.”

26Som en tjuv tagen på bar gärning

skall Israel stå där med skam,

dess kungar och stormän,

dess präster och profeter,

27de som säger till trästycket: ”Du är min fader”

och till stenen: ”Du födde mig.”

Mot mig har de vänt ryggen,

inte ansiktet,

men i olyckan ropar de:

”Kom och rädda oss!”

28Var finns då de gudar du gjort åt dig?

Låt dem komma till din räddning i olyckan om de kan!

Dina gudar har blivit lika talrika

som dina städer, Juda.

29Varför går ni till rätta med mig?

Ni har ju alla satt er upp mot mig,

säger Herren.

30Förgäves har jag slagit era söner,

de har inte tagit varning.

Som rovlystna lejon

dräpte era svärd profeterna.

31Har jag blivit till en öken för Israel,

till ett mörkrets land?

Varför säger mitt folk: ”Vi går vart vi vill,

vi kommer aldrig tillbaka till dig!”

32Inte glömmer en ung kvinna sina smycken

eller en brud sin gördel?

Men mitt folk har glömt mig

i alla tider.

33Du är skicklig att hitta vägen

när du är ute efter kärlek!

Till och med slinkorna

har lärt av dig.

34Din mantelfåll är fläckad

av blod från fattiga som var utan skuld;

de ertappades inte vid inbrott.

[—]

35Ändå säger du: ”Jag är frikänd,

hans vrede mot mig har upphört.”

Men jag skall ställa dig till svars

för att du påstår dig vara utan synd.