Vi känner inte till att det finns någon lärd som inte anser att avfällingens fasta bryts. Om han återvänder till islam, åläggs han att ta igen den dagen oavsett om han återvänder till islam samma dag eller efter dagens slut.

Detta gäller oavsett om hans avfall är via en otrogen troslära, ett tvivel vars innehavare hädar med eller ett otroget utlåtande, utan hänsyn till att det är på skämt eller inte. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ لاَ تَعْتَذِرُواْ قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud? Kom inte med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.”1

Fastan är en dyrkan och ett av dess villkor är avsikten. Avsikten annulleras med avfall, precis som bönen och vallfärden, ty det är en ren dyrkan. Således annulleras den av otro, precis som bönen.