Först och främst skall jag ställa frågan för att dra nytta av den. För det andra skall jag ställa den för att övertyga andra om det som jag har sagt, nämligen att vi inte kan göra något annat än att stanna inomhus. Alla skall få svara på frågan. Vi börjar med den frågeställande doktorn. Vad tror du att du personligen kan bidra med? Föreställ dig scenariot som du frågar om och hur vi bör förhålla oss till det. Vad kan du göra?

Doktor: Jag kan sluta mig till en grupp som kommer att representeras av många som påminner om mig. De är förberedda på krig och avfärd mot Irak eller slagfält för att angripa amerikanska intressen och amerikanare.

al-Albânî: Vad menar du med anslutning? Din fråga exkluderade ju regeringarna. Skall anslutningen vara till något utom regeringen?

Doktor: Det finns islamiska grupperingar. Om USA attackerar och det finns islamiska grupperingar som al-Ikhwân al-Muslimûn som skickar styrkor, så krigar jag tillsammans med al-Ikhwân al-Muslimûn.

al-Albânî: Bra. Det är ditt svar. Finns det någon bland åhörarna som tycker något annat?

Åhörare: Jag har! På torsdag skall de ta på sig Ihrâm och protestera inne i Haram [i Makkah].

al-Albânî: Det är inget svar.

Åhörare: Jag tycker att man skall göra så i egenskapen av en individ.

al-Albânî: Det är inget svar. Frågan handlar om samarbete och krig med dem som stödjer sanningen.

Åhörare 2: Jag håller med doktorn. Jag vill bara lägga till några saker. Innan kriget började utsattes irakierna för embargo via luftblockad och sjöblockad. Ett motstånd är att den otrogne förlorar det slaget mot den irakiska och muslimska befolkningen genom att vi hjälper irakierna på alla möjliga sätt. Man kan smuggla in livsmedel till dem, dra ned på sina egna utgifter och skänka välgörenhet till dem, gå och kriga med irakierna, skänka bistånd i form av pengar och medicin via smuggling för att underlätta på embargot. En annan sak är attacker mot amerikanska intressen oavsett plats. USA skall få en lektion. Det är sant att USA är en supermakt, men vi som individer och grupper kan skaka om amerikanarna var de än är.

al-Albânî: Till exempel?

Åhörare 2: Ett exempel är att muslimska grupperingar slår till inne i USA. Detsamma gäller Europa. Det finns byråer och missionärer i Afrika. Var USA och deras intressen än finns så skall de angripas. Det finns piloter som är beredda på att göra självmordsattentat med sina flygplan. Det finns flera sätt att göra motstånd på.

al-Albânî: Du har lämnat de islamiska länderna och hoppat över till de otrogna länderna och deras muslimska invånare. Varför gör du det och låter bli att tala om de islamiska länderna och vad vi kan bistå bortsett från anslutning till slagfältet? Du talar alltså om upplösning av embargot. Finns det något annat att göra.

Åhörare 2: Jag sade att den tredje punkten är att vissa av oss kan slå till mot amerikanska intressen.

al-Albânî: Jag förstår det. Kan den tredje punkten tillämpas i islamiska länder?

Åhörare 2: Ja. Både i islamiska och otrogna länder.

al-Albânî: Hur då? Kan jag göra det här?

Åhörare 2: I Jordanien?

al-Albânî: Ja?

Åhörare 2: Det går. Både i Jordanien och på andra platser.

al-Albânî: Går landet med på det? Kommer dessa operationer att lyckas med de islamiska regeringarna eller kommer de islamiska regeringarna att bekämpa dem innan de angripna otrogna gör det? Jag ser hur vi fortfarande styrs av otyglade känslor som inte alls är genomtänkta. Det finns exempelvis en amerikansk ambassad här; går det att attackera den? Det går inte. Det är klart att det går att kasta en bomb och sticka därifrån, men det går inte att hålla på sådär. Det är ju ingen lösning på problemet.