Publicerad: 2010-02-12
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn adh-Dhahabî (d. 748)
Källa: Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (2/287-296)

Hon heter Asmâ’ bint Abî Bakr ´Abdillâh bin Abî Quhâfah ´Uthmân. Umm ´Abdillâh al-Qurashiyyah at-Tamîmiyyah al-Makkiyyah och därefter al-Madaniyyah.

Hon är moder till kalifen ´Abdullâh bin az-Zubayr och syster till de Troendes moder ´Â’ishah och den sista kvinnan som dog från Muhâdjirûn (Utvandrarna).

Hon rapporterade flera hadîther och levde ett långt liv. Hon är känd som ”Kvinnan med de två skärpen”.

Hennes moder hette Qutaylah bint ´Abdil-´Uzzâ al-´Âmiriyyah.

Bl a har hennes två söner ´Abdullâh och ´Urwah, hennes sonson ´Abdullâh bin ´Urwah, Ibn ´Abbâs och Abû Wâqid al-Laythî rapporterat från henne.

Hon var drygt tio år äldre än ´Â’ishah.

Hon utvandrade havande med ´Abdullâh.

Det sägs att hon inte tappade en tand.

Hon bevittnade slaget vid Yarmûk tillsammans med sin make az-Zubayr.

Hon, hennes fader, hennes farfar och hennes son Ibn-uz-Zubayr var alla följeslagare.

Asmâ’ bint Abî Bakr berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag kommer att stå vid Dammen och se vem av er som kommer till mig.”1

Muslim al-Qurrî sade:

”Vi kom hem till Ibn-uz-Zubayrs moder. Hon var en storväxt och blind kvinna. Vi frågade henne om Tamattu´-vallfärden. Hon sade: ”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillät det.”2

´Abdur-Rahmân bin Abîz-Zinâd sade:

”Asmâ’ var tio år äldre än´Â’ishah.”

Asmâ’ sade:

”När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skulle utvandra, gjorde jag i ordning en matsäck åt honom i min faders hem. Jag hittade dock ingenting att knyta hans matsäck eller hans vattenbehållare med. Jag sade till min fader: ”Jag hittar enbart mitt skärp.” Då sade han: ”Dela det i två bitar och knyt med dem.”

Därför fick hon namnet ”Kvinnan med de två skärpen”.

Ibn Abî Mulaykah sade:

”Asmâ’ brukade ha huvudvärk. Då lade hon handen på huvudet och sade: ”Detta är på grund av min synd. Men det Allâh förlåter är mer.””3

´Urwah rapporterade från Asmâ’ som sade:

“az-Zubayr gifte sig med mig och han ägde varken någon egendom eller någon slav på jorden förutom en kamel som bar på vatten och sin häst. Jag brukade mata hans häst och ge den vatten att dricka och sy dess stora hink och göra deg. Jag var inte duktig på att baka bröd, så jag hade flickor från Ansâr som gjorde det åt mig och de var bra och trovärdiga kvinnor. Jag brukade bära dadelkärnor på mitt huvud från az-Zubayrs mark som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade gett honom och som låg två tredjedelar Farsakh från mitt hem. En dag hade jag dadelkärnorna på mitt huvud när jag plötsligt träffade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som var tillsammans med några av sina följeslagare. Han kallade på mig och sade: “Ikh, Ikh”4 så att han kunde få mig att sätta mig bakom honom. Jag skämdes och kom ihåg din svartsjuka. Då sade han: “Jag svär vid Allâh att det är värre att du går med dadelstenarna på huvudet än att du rider med honom.” Därefter skickade Abû Bakr en tjänarinna till mig som fick ta hand om hästen och det var som om hon frigjorde mig.”5

Ibn-uz-Zubayr sade:

”Denna vers uppenbarades i samband med Asmâ’. Hennes moder hette Qutaylah och hon hade kommit till henne med gåvor. Asmâ’ tog dock inte emot dem förrän hon frågade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Då uppenbarades:

”Allâh förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av  tro.”6

Muhammad bin al-Munkadir sade:

”Asmâ’ var generös.”

Ibn-uz-Zubayr sade:

”Jag har inte sett någon kvinna som var så givmild som ´Â’ishah och Asmâ’. Deras givmildhet skildes åt. ´Â’ishah brukade samla till dess att hon gav bort. Asmâ’ brukade inte förvara något för morgondagen.”

Fâtimah bint al-Mundhir sade:

”Asmâ’ brukade bli sjuk och frige alla sina slavar.”7

Hishâm bin ´Urwah sade:

”På Sa´îd bin al-´Âs tid blev det många tjuvar i al-Madînah. Då tog Asmâ’ en dolk och lade den under sitt huvud.”8

Hon blev hundra år gammal.

Abûl-Muhayyahs moder sade:

”Efter att al-Hadjdjâdj hade dödat Ibn-uz-Zubayr, besökte han Asmâ’ och sade till henne: ”Kära moder! De Troendes ledare befallde mig att ta väl hand om dig. Behöver du något?” Hon sade: ”Jag är inte din moder. Jag är den korsfästes moder. Jag behöver ingenting. Däremot kan jag berätta för dig att jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga: ”Från Thaqîf kommer det att komma en lögnare och en tyrann. Vad gäller lögnaren, så har vi sett honom – det vill säga al-Mukhtâr. Och vad gäller tyrannen, så är det du.” Då sade han: ”Hycklarnas tyrann.”

Ya´lâ at-Taymî sade:

”Jag kom till Makkah tre dagar efter att Ibn-uz-Zubayr hade dödats och han stod korsfäst. Då kom hans moder som var en gammal, lång och blind kvinna och sade till al-Hadjdjâdj: ”Är det inte dags att ryttaren tas ned?” Då sade han: ”Hycklaren?” Hon sade: ”Jag svär vid Allâh att han inte var någon hycklare. Han brukade fasta och förrätta bönen ofta. Han var lydig.” Då sade han: ”Ge dig iväg, gamling! Du är senil!” Hon sade: ”Jag svär vid Allâh att jag inte har blivit senil sedan jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga: ”I Thaqîf finns en lögnare och en tyrann…”

Det sades till Ibn´Umar efter att Ibn-uz-Zubayr hade korsfästs:

”Asmâ’ är i moskén.” Han begav sig till henne och sade: ”Dessa lik är ingenting. Däremot är själarna hos Allâh. Frukta Allâh och härda.” Då sade hon: ”Vad skall hindra mig? Yahyâs bin Zakariyyâ huvud gavs i present till en av israeliternas prostituerade kvinnor.”

Ibn Abî Mulaykah sade:

”Efter att Ibn-uz-Zubayr hade dödats, besökte jag Asmâ’. Hon sade: ”Jag har hört att den här personen har korsfäst ´Abdullâh. Allâh! Ta inte mitt liv förrän jag får balsamera och linda in honom.” Hans kropp fördes fram till henne och hon balsamerade och lindande in honom med sina händer efter att ha blivit av med synen.”

Ibn Abî Mulaykah sade:

”Hon bad begravningsbönen för honom och dog själv inom en vecka.”

Ibn Sa´d:

”Hon dog bara någon natt efter sin son.”

Hon är den sista av utvandrarna från Makkah.

Hon har rapporterat femtioåtta hadîther. al-Bukhârî och Muslim har tillsammans rapporterat tretton. al-Bukhârî har själv rapporterat fem och Muslim fyra.