Ashâ´irahs splittrade teser om människans förmåga

al-Fakhr ar-Râzî sade i ”al-Arba´în fî Usûl-id-Dîn” och ”Nihâyat-ul-´Uqûl” att Ashâ´irah är uppdelade i fyra grupper och att deras gemensamma nämnare är att slaven saknar oberoende i sina handlingar. I den andra boken nämner han att deras gemensamma nämnare är att slaven gör sina handlingar frivilligt. Härmed skall vi klargöra alla gruppers respektive tes:

1 – Den första gruppen är rena Djabriyyah. Dessa säger att slavens förmåga saknar inverkan när det kommer till hans handlingar och egenskaper. De menar att det är Allâh (ta´âlâ) som skapar handlingen med Sin förmåga och att Han skapar en förmåga i slaven som hänger ihop med hans handling. Förmågan finns inte före handlingen och inte heller påverkar den någonting. Denna åsikt delar al-Ash´arî, hans anhängare och merparten av senare forskare.

2 – Ashâ´irah som förespråkar anskaffningen (الكسب). Deras ledare var Abû Bakr al-Bâqilânî. Enligt dem står anskaffningen för att Allâhs (ta´âlâ) förmåga är oberoende om att skapa slavarnas handlingar som i sin tur kan varken beskrivas som fina eller ofina och som de varken förtjänar att belönas eller straffas för. Däremot är slavens förmåga oberoende i handlingarnas egenskaper varpå de beskrivs som fina eller ofina och som de förtjänar att belönas eller straffas för. Exempel på det är att grunden till rörelsen kommer från Allâh, men att rörelsens egenskap, som exempelvis bön eller otukt, är resultatet av slavens förmåga. Denna grupp är närmare Mu´tazilahs tes än den första.

3 – Slaven förmår påverka delvis. Enligt ar-Râzî tycks denna åsikt delas av Abû Ishâq al-Isfarâyînî. Den är än närmare Mu´tazilahs dogm än den andra. Ty de sistnämnda bekräftar att slavens förmåga påverkar handlingens egenskaper.

4 – Dessa Ashâ´irah är Abûl-Ma´âlî al-Djuwaynî och hans anhängare. De delar samma åsikt som Mu´tazilah, nämligen att slavens förmåga påverkar såväl handlingens existens som alla dess egenskaper.