Ashâ´irahs röriga utveckling

De första Ashâ´irah, som Abûl-Hasan al-Ash´arî och Abû Bakr al-Bâqilânî, bekräftade egenskaperna och undvek tolkningar som medförde dementi. Kort sagt sade Abûl-Hasan al-Ash´arî:

Detta är en benämning av Ahl-ul-Hadîths och Ahl-us-Sunnahs dogm. Till det som Ahl-ul-Hadîth was-Sunnah tror på hör att bekräfta Allâh, Hans änglar, Hans sändebud, allt som har sagts av Allâh och allt som pålitliga återberättare har återberättat från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De avfärdar ingenting av det.

De bekräftar att Allâh (subhânah) är en enda Gud som alla är i behov av och som inte är i behov av någon. Det finns ingen sann gud utom Han. Han har varken hustru eller barn.

De bekräftar att Muhammad är Hans slav och sändebud, att paradiset är sant, att Elden är sann, att Domedagen kommer tvivelsutan att äga rum och att Allâh skall få de begravda att återuppstå.

De bekräftar att Allâh (subhânah) är ovanför Sin tron, liksom Han sade:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”1

Och att Han har två händer som inte skall föreställas, liksom Han sade:

مَا مَنَعَكَ أَن تَسْجُدَ لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ

Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer?”2

samt:

بَلْ يَدَاهُ مَبْسُوطَتَانِ

Nej, Hans händer är tvärtom utsträckta.”3

Och att Han har två ögon som inte skall föreställas, liksom Han sade:

تَجْرِي بِأَعْيُنِنَا

Och det rörde sig fram [över havet] under Våra ögon.”4

Och att Han har ett ansikte, liksom Han sade:

كُلُّ مَنْ عَلَيْهَا فَانٍ وَيَبْقَى وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

Allt på jorden skall förgå; men din Herres ansikte förblir i evighet i Sitt majestät och Sin härlighet.”56

Ibn Taymiyyah säger att detta är Abûl-Hasan al-Ash´arîs enda åsikt i frågan tvärtemot vad vissa Ashâ´irah påstår, nämligen att han hade två åsikter i frågan. Detta är den enda dogmen han nämnde i sina flesta böcker som ”al-Mûdjiz” och ”Maqâlât-ul-Islâmiyyîn”. Faktum är att Ashâ´irah själva tillskriver honom endast den åsikten. ar-Râzî sade:

De bokstavstrogna skolastikerna hävdar att Allâh har inga andra egenskaper frånsett de sju, åtta. Abûl-Hasan al-Ash´arî bekräftade emellertid handen utöver förmågan, ansiktet utöver existensen. Han bekräftade även resningen.”7

Vad al-Bâqilânî beträffar, så citerade både Ibn Taymiyyah och adh-Dhahabî hans bok ”al-Ibânah”. Där heter det följande:

Om någon undrar vad det finns för bevis för att Allâh har ett ansikte och en hand, sägs det:

كُلُّ مَنْ عَلَيْهَا فَانٍ وَيَبْقَى وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

Allt på jorden skall förgå; men din Herres ansikte förblir i evighet i Sitt majestät och Sin härlighet.”8

مَا مَنَعَكَ أَن تَسْجُدَ لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ

Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer?”9

Han bekräftade att Han har ett ansikte och en hand.

Om någon undrar varför vi avfärdar ansiktet och handen i form av kroppsdelar då det inte går att föreställa sig dem på ett annat vis, säger vi att de inte alls behöver förstås sådär. På samma sätt är vi inte tvungna att föreställa oss något levande, vetande och förmöget i form av kropp så att vi skall behöva tillämpa det på Allâh (subhânah).”

Om det Ibn Taymiyyah och adh-Dhahabî citerade från al-Bâqilânî stämmer, betyder det att både han och al-Ash´arî bekräftade dessa egenskaper. Det vittnar deras konkreta uttalanden i deras böcker om.

Den förste Ash´arî som är känd för att dementera dessa egenskaper var Imâm-ul-Haramayn al-Djuwaynî som efterhärmades i stort sett av alla senare Ashâ´irah som al-Ghazâlî, ar-Râzî och al-Âmidî. Men även här nämner Ibn Taymiyyah att al-Djuwaynî hade två åsikter: i boken ”al-Irshâd” tolkade han och i boken ”ar-Risâlah an-Nidhâmiyyah” tog han tillbaka den, förbjöd tolkning och klargjorde Salafs samstämmighet om dess förbud10.

Angående al-Ghazâlî, så sade han:

Människor har två förhållanden till dessa fenomen: lekmännen har ett och de lärda har ett. Lekmännen skall inte spekulera i dessa tolkningar. Istället skall deras dogm filtreras på allting som fordrar liknelse och skapelse. Om de frågar om dessa versers betydelser skall de fördömas, ty deras hjärnor klarar inte av att förstå dem. De lärda kan däremot förstå och begripa dem.”11

ar-Râzîs åsikt i sakfrågan är rörig, mellan tolkning och ej. I hans böcker ”al-Mahsal” och ”Ma´âlim Usûl-id-Dîn” ser vi hur han ålägger en passiv inställning där man varken bekräftar egenskaperna eller dementerar dem. Samtidigt ser vi hur han, i boken ”Ta’sîs-ut-Taqdîs”, slår rejält på den stora trumman när han tolkar dem.

120:5

238:75

35:64

454:14

555:26-27

6Maqâlât-ul-Islâmiyyîn (1/345).

7al-Mahsal.

855:26-27

938:75

10al-Muwâfaqah (2/10).

11al-Iqtisâd fîl-I´tiqâd, sid. 26