Ashâ´irahs och Mâturîdiyyahs Tawhîd

En av de största falskheterna som finns är att förklara ordet ”gud” som ”herre som förmår att skapa”. Så tolkar de fördömda skolastikerna, som Ashâ´irah och Mâturîdiyyah, det ordet. Det motstrider arabiskan och avvisas av arabiskan. Det motstrider Qur’ânens språk och avvisas av Qur’ânens språk. Ordet ”gud” betyder inte ”herre”. Det betyder ”dyrkad”.

De säger att trosbekännelsen betyder att ingen annan än Allâh förmår att skapa. Därför gör de inte Takfîr på dem som dyrkar andra än Allâh (djalla wa ´alâ). De säger att så länge en person bekräftar Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och att Allâh är ensam om Sina handlingar och att endast Han skänker uppehälle, ger liv, orsakar död, förfogar över skapelsen och allt Han gör är han troende. Det är falskt.

Vissa av dem tolkar ”gud” på ett annat sätt som dock, även det, återvänder till Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. En av Ashâ´irahs stora lärda, as-Sanûsî, säger i sin kända bok ”Umm-ul-Barâhîn fîl-´Aqâ’id al-Ash´ariyyah”:

”Gud är Han som inte är i behov av något och allting annat är i behov av Honom.”

Han menar att trosbekännelsen betyder att ingen klarar av att vara utan Honom. Därför står deras trosbekännelse i själva verket för Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Det är en av de största falskheterna. Allâh (djalla wa ´alâ) nämner i Qur’ânen hur hedningarna bekräftar det som han anser vara trosbekännelsens betydelse. Han säger att trosbekännelsen betyder:

”Det finns ingen sann gud utom Allâh betyder att Han inte är i behov av något och allting annat är i behov av Honom.”

Var inte Abû Djahl och hans vänner övertygade om att allt är i behov av Allâh? De trodde visst på det. Allâh klargjorde det i många verser och sade bland annat:

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَسَخَّرَ الشَّمْسَ وَالْقَمَرَ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ

”Och om du frågar dem: ”Vem är det som har skapat himlarna och jorden och underordnat solen och månen?” svarar de säkerligen: ”Det är Allâh.”1

Med andra ord betyder trosbekännelsen ”det finns ingen sann gud utom Allâh” att endast Allâh har rätt att dyrkas.

129:61