Ashâ´irahs massaker på oliktänkande i Nordafrika

Under den perioden kom en nordafrikan vid namn Abû ´Abdillâh Muhammad bin Tûmart till Irak. Han anammade Ash´ariyyahs Kullâbiyyahs dogm från Abû Hâmid al-Ghazâlî. När han återvände till Nordafrika slog han sig ned i Musâmidah och undervisade folket i Ashâ´irahs dogm och författade en bok kring dogmen som invånarna accepterade med nöje.

Efter Ibn Tûmarts död efterträddes han av ´Abdul-Mu’min bin ´Alî al-Qaysî, även kallad för ”De troendes ledare”. Med tiden hade han och hans söner erövrat flera kungadömen i Nordafrika. De kallade sig själva för ”monoteisterna” och spred Ibn Tûmarts Ash´arî-dogm från Irak. De höll hårt fast i den, kallade folket till den och till med påtvingade folket den till en sådan grad att de ansåg det vara tillåtet att döda alla som avvek från Ibn Tûmarts dogm. Ty enligt dem var han den lärde imamen och felfrie Mahdî, sade al-Maqrîzî. Taqiyy-ud-Dîn al-Maqrîzî sade om dessa extrema ”monoteister”:

”Bara Allâh vet hur många människor de dödade på grund av Ibn Tûmarts dogm.”1

Vad som bevisar deras extremism är att de kallade bara sig själva för ”monoteister”. Ni ser vad den extremismen ledde till. Den förhatliga dumheten var inte för Ashâ´irahs dogm, utan för Ibn Tûmart som de betraktade som den lärde imamen och felfrie Mahdî, sade al-Maqrîzî.

Detta är några av faktorerna bakom spridningen av Ashâ´irahs dogm i den islamiska världen som glömde bort alla andra inriktningar. En av de viktigaste faktorerna var alltså att de dödade alla som avvek från Ibn Tûmarts dogm.

1al-Khutat.