as-Subayyil om mörkräddheten

Fråga: Syndar man om man är mycket rädd för mörkret eller ensamheten med tanke på att allt som drabbar en inte kan undkomma en och allt som undkommer en inte kan drabba en och att man därtill slår vakt om morgon- och kvällsbönerna?

Svar: Personen syndar – om Allâh vill – inte. Rädslan delas upp i två typer;

1 – Naturlig rädsla. Exempel på denna rädsla är rädslan för rovdjur, odjur, mörker, kyla och annat som personen inte klarar av att bekämpa. Det är något naturligt som finns i människan och som hon inte syndar för eller står till svars för. Allâh (´azza wa djall) sade om Sin profet Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i samband med att änglarna kom till honom:

فَلَمَّا رَأَى أَيْدِيَهُمْ لاَ تَصِلُ إِلَيْهِ نَكِرَهُمْ وَأَوْجَسَ مِنْهُمْ خِيفَةً

”Men när han såg att de inte sträckte sina händer mot födan, blev han rädd.”1

Likaså sade Han om Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

فَأَوْجَسَ فِي نَفْسِهِ خِيفَةً مُّوسَى

”Och Mûsâ sinne fylldes av onda aningar.”2

2 – Rädsla för människorna sett till gagn och skada och utebliven förlitan på Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Denna rädsla är förbjuden. Muslimen är skyldig att förlita sig på Allâh som sig bör och veta att samfundet inte kan gagna respektive skada honom med något annat än det som Allâh har bestämt. Därtill skall han använda sig av medel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick ut i krig iklädd rustning och hjälm. Han var beväpnad när han gick ut i krig. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tog till sig medlen och gjorde det som skulle göras. Han förlitade sig på Allâh och visste att allt som skulle hända honom var förutbestämt av Allâh.

111:70

220:67