Arvets villkor

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Tahqîqât al-Mardhiyyah, sid. 35-36

Arvets villkor är följande:

1 – Försäkring om att arvingen lever efter arvlåtaren.

2 – Försäkring om att arvlåtaren verkligen är död.

3 – Kunskap om vad som fordrar arvet.

Till dessa villkor hör det som refererar till arvlåtaren som är den förste ägaren. Sålunda måste man ha kunskap, eller det som motsvarar kunskap, om hans död, ty hans egendom står fast så länge han är vid livet. Då hans liv tar slut, tar även hans egendom slut. På så sätt är hans död ett villkor för att hans egendom skall ärvas.

Några av dessa villkor refererar till den som egendomen förflyttas till, nämligen arvingen. På samma sätt som vi anser den arvlåtarens död vara ett villkor för att hans egendom skall ärvas, anser vi tillika att arvingens liv är ett villkor för att han skall ärva.

Dessutom förekommer det villkor som refererar till domaren som dömer att egendomen förflyttas från den förste ägaren till den andra. I detta skede måste han ha kunskap om följande frågor:

1 – Anledningen som binder samman arvingen med arvlåtaren. Det kan röra sig om olika anledningar som domaren inte är medveten om.

2 – Om det rör sig om släktskap, måste man ha kunskap om vilken typ av släktskap det handlar om, ty både dess typer och domar varierar. När man väl har fått reda på vilken typ av släktskap det rör sig om, måste man likaså ha kunskap om vilken nivå som enar arvingen och arvlåtaren så att han inte berövas på arvet av någon annan arvinge som är närmare arvlåtaren.

3 – Efter att dessa villkor blivit kända, fordras kunskap om vad som eventuellt hindrar arvet. Då dessa villkor är uppfyllda och hindrena avvärjda, ärvs arvet.