Arbete som brudgåva

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/415)

Sahl bin Sa´d as-Sâ´idî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

En kvinna kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Jag ger bort mig själv till dig.” Medan hon stod där en lång stund reste sig en man upp och sade: ”Allâhs sändebud! Gift bort henne till mig om inte du behöver henne.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Har du något att ge till henne i brudgåva?” Han sade: ”Jag har bara mitt höftskynke.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Om du ger bort ditt höftskynke till henne blir du kvar utan höftskynke.” Mannen började leta efter något annat, kom tillbaka och sade: ”Jag kan inte hitta något.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Leta, om det så skulle vara en järnring.” Han letade förgäves. Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Har du memorerat något ur Qur’ânen?” Han svarade: ”Ja”, och nämnde några suror. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag gifter bort henne till dig mot det som du har memorerat ur Qur’ânen.”1

Enligt hadîthen har en brudgåva ingen minimumgräns, ty han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Har du något att ge till henne i brudgåva?” Det vill säga vad som helst av egendomar. Han sade: ”Leta, om det så skulle vara en järnring.” En järnring är så gott som värdelös.

Hadîthen tillåter också brudgåva i form av Qur’ân-undervisning. Den åsikten har ash-Shâfi´î (rahimahullâh). Vissa lärde, det vill säga Tyckarna (أهل الرأي), tillåter emellertid inte det. All sorts arbete som är lämpat för uthyrning, liksom bygg och skrädderi, får lov att utgöra en brudgåva. Abû Hanîfah (radhiya Allâhu ´anh) tillåter inte att den fria människans nytta utgör en brudgåva, men hadîthen är ett bevis för den som tillåter det. Dessutom berättade Allâh (ta´âlâ) att Shu´ayb (´alayhis-salâm) sade till Mûsâ (´alayhis-salâm) då han gifte bort sin dotter till honom mot arbete:

قَالَ إِنِّي أُرِيدُ أَنْ أُنكِحَكَ إِحْدَى ابْنَتَيَّ هَاتَيْنِ عَلَى أَن تَأْجُرَنِي ثَمَانِيَ حِجَجٍ فَإِنْ أَتْمَمْتَ عَشْرًا فَمِنْ عِندِكَ وَمَا أُرِيدُ أَنْ أَشُقَّ عَلَيْكَ سَتَجِدُنِي إِن شَاء اللَّهُ مِنَ الصَّالِحِينَ

“Jag vill ge dig en av mina döttrar till hustru, på villkor att du stannar i min tjänst i åtta år; men om du önskar får du gärna stanna tio år. Jag skall inte göra svårigheter för dig. Om Allâh vill, skall du finna en hederlig, rättsinnig man i mig.”2

1al-Bukhârî (5135).

228:27