För det andra skall ni veta att egenskaper och essens skall bemötas likadant. Såsom vi bekräftar Allâhs (djalla wa ´alâ) essens i form av existens och tro på den, inte i form av en särskild beskaffenhet, så skall vi även bekräfta Hans egenskaper i form av existens och tro på dem, inte i form av en särskild beskaffenhet.

Ni skall veta att många människor säger att verserna om egenskaperna är oklara. Det är fel ur en synvinkel, möjligt ur en annan, vilket Imâm Mâlik bin Anas klargjorde. Betydelserna är kända hos araberna. Imâm Mâlik sade:

”Resningen är inte okänd. Beskaffenheten är obegriplig. Det är innovation att fråga om den.”

Detsamma skall sägas om nedstigningen:

”Nedstigningen är inte okänd. Beskaffenheten är obegriplig. Det är innovation att fråga om den.”

Denna princip skall tillämpas på alla egenskaper. Araberna vet vad egenskaperna betyder. Dock är Skaparens egenskaper för fullkomliga, för majestätiska och för väldiga för att likna skapelsens egenskaper. Skaparens (djalla wa ´alâ) essens är sann. Skapelserna har också sina essenser. Skaparens (djalla wa ´alâ) essens är däremot för fullkomlig, för fulländad och för ädel för att likna skapelsernas essenser.

All ondska ligger i att likna Skaparen vid skapelsen och smutsa ned hjärtan med den dogmen. Det första en muslim måste göra när han hör talas om en av Allâhs egenskaper är att veta att den är ytterst fullkomlig och ytterst majestätisk så att han inte får för sig att den liknar skapelsens egenskaper. Jorden skall alltså vara fertil och ren så att den kan ta emot tron på egenskaperna utmed dementi av brister och versen:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”1