ar-Rûmîs Sudjûd till at-Tabrîzî

al-Aflâkî sade:

”Nära vänner har berättat hur vår mäster – Djalâl-ud-Dîn ar-Rûmî – skickade iväg sin son Sultân Walad och sade:

”Ta med dig några vänner för att leta rätt på vår mäster Shams-ud-Dîn. Ta med dig guld och silver. När du kommer till Tabrîz skall du fylla hans skor med dem och vänd dem mot Romarriket. Sedan skall du hälsa till honom från mig och ge honom det förälskade ger varandra; min Sudjûd till honom.

Då du har kommit helskinnad till Damaskus, skall du bege dig till ett känt värdshus vid Sâlihiyyahs berg. Där kommer du att finna vår mäster Shams-ud-Dîn spela backgammon med en vacker utländsk pojke. Om Shams-ud-Dîn vinner, tar han pojkens pengar. Och om pojken vinner, ger Shams-ud-Dîn honom en örfil. Om du ser utlänningen örfila skall du inte förfela och förargas öppet; pojken är nämligen en pol (قطب) som uppenbarligen inte känner sig själv väl nog.”

Sultân Walad gjorde sig redo för den välsignade resan och begav sig med tjugo fina vänner. Väl framme vid det välsignade Damaskus kom de till det angivna värdshuset och gick av sina hästar. De visade noblaste hövlighet utanför Shams-ud-Dîns rum och såg honom och utlänningen liksom deras mäster hade förutspått…

Vår mäster Shams-ud-Dîn började kyssa och varsamt röra Sultân Walad. Till sist gick vidrörningarna över gränsen. Han frågade honom om vår hedrade mäster varpå han hälsade till honom å hans vägnar och gav honom sin faders Sudjûd till honom som sig bör…

Folket i Konya ropade ut: ”Vår hedrade mäster Shams-ud-Dîn at-Tabrîzî har anlänt…” Otaliga män och kvinnor gick ut på gatorna för att välkomna honom. När han träffade vår mäster utbrast de båda i ett skrik. De kramade om varandra och blev medvetslösa en längre tid. Därefter gjorde de heliga Sudjûd till varandra.”1

1Manâqib-ul-´Ârifîn (2/277-279) av al-Aflâkî.