ar-Rûmîs glåpord mot oliktänkare

al-Aflâkî sade:

”En lärd man som var mycket svag för nonsens och genomsyrad i njutningar sade: ”Man skall inte gå ned i Sudjûd till en skapelse.” Han uttalade sig på detta vis och var respektlös mot trosfränderna. Då sade vår mäster: ”Broder till en hora! Varför skall jag inte göra Sudjûd till en person som har räddat mig från Satans fälla, underlättat för mig min frihet och skänkt mig ett nytt liv?”1

I islam är det större avguderi att göra Sudjûd till någon annan än Allâh (´azza wa djall). I panenteismen är Sudjûd till allt befintligt i själva verket Sudjûd till Allâh, ty existensen är en – Allâh. Det finns ingen Skapare och inga skapelser. Alla dessa ting är enkom skepnader av Hans existens. Därför är det korrekt enligt dem att göra Sudjûd till en jude, ko, mygga och allt du pekar på.

Angående ar-Rûmîs utskällning till den muslimske lärde, så var det så han brukade bemöta sina oliktänkare. al-Aflâkî sade:

”Om vår mäster blev riktigt arg på en omedgörlig person, sade han till honom: ”Broder till en hora!” och förnedrade honom rejält. Det var ett skällsord i Khurâsân.”2

På persiska heter det (غر خواهر). Det stämmer inte alls att han bara pratade så när han var arg. Hans dikter vittnar om att han var ful i munnen.

1Manâqib-ul-´Ârifîn (2/75).

2Manâqib-ul-´Ârifîn (1/329).